Dagens Nyheter – 25 februari 1873, sida 1

vilja, och hans läppar upprepade mekaniskt Haraldssons ord: Din sorg är idel svaghet, ditt ensliga lif en lögn.4 Slagregnet smattrade under tiden mot ekens: gulnade löf och genomträngde dess skyddande krona. Caro reste sig långrak upp mot den fremling han nyss så illa mottagit, lade sina tassar på hans bröst och erbjöd honom med hviftande svans sin vänskap; tärnorna slogo ned i de närmaste grenarne likt tama.dufyvor och tycktes spörja sin herre efter buren. C8er du, Joaehim!. Din egen nyss så fiendtliga hund har i en hast blifvit min vän och gillar mitt förslag, dica sjöfåglar längta till buren ombord derborta., Ett skyddande tak, en rykande kopp te i detta ruskväder väntar oss på det lilla af Granat förhyrda ångfartyget. Kom, min sorgsne vän! En ensling är en lidande menniska, som närmar sig sin skapare i tro och kärlek och på dess Jakobsstege stiger upp mot himlen; en envis enstöring deremot är en ljusets fiende, som trappsteg efte r trappsteg skrider utföre, stänger förnuftets portar i lås efter sig och slutligen. sjunker ned i den eviga natten. Joachim suckade tungt, lade frivilligt sin arm i ungdomsvännens, och steg i den båt, som väntade vid stranden. En qvarts timme sednare gungade han vid de båda trogna vännernas sida ombord å den lilla ångbåten till Haraldssons idylliskt sköna prestgård. —