Dagens Nyheter – 25 februari 1873, sida 1

sig med lika arvode som de öfriga ledamöterna och särskilt arvode åt dem som sköta hans tjenstebestyr under hans bortovaro. I förbigående, men i nära sammanhang med det senast nämda, bör det här upptagas, att den rektorstjenst hr Wåhlin innehar i Malmö anses i löneemolumenter lemna lika mycket som staten sammanräknadt består åt 3 å 4 andra rertorer vid högre elementarläroverk. Men för att nu återkomma till katekeskomitn i dess helhet, så är denna till sin sammansättning mera besatt än någon af de andra komitter som hittills kommit till stånd. Det är ett verkligt konststycke i den barocka stilen. Ledamöterna äro på det mest ironiska sätt uppletade från sekterismens olika väderstreck. Der igenfinnes Bchartauaner, Puseiter, Nylutheraner och pjunkiga läsare. Också har arbetet blifvit derefter. Dock om något egentligt arbete kan man icke göra sig någon föreställning genom blotta genomläsandet af katekesförslaget, hvilket icke kan sägas innehålla många rader såsom produkt af komitEns sjelfverksamhet. Allt det öfriga är icke annat än ett ideligt omtuggande af Luthers ord i hans lilla katekes och en afskrifning af bibelspråk. Och likväl ha icke ens två af de fem ledamöterna kunnat enas om förslaget, ehuru de flera gånger varit månadsvis samlade och deremellan, jemte sekreteraren, jämrat sig öfver det betungande arbetet i hemmen. Alla ha inlagt reservationer, alla äro missnöjda, Och så äro alla som läst detta förslag. Tidningar af de mest olika färger ha deröfver uttalat förkastelsedomen och nu upptaga de underrättelsen om, huru: det ena domkapitlet efter det andra gjort anmärkningar. Nog vere äfven ett och annat att säga om flera andra komit6er, men vi uppskjuta att yttra något vidare om Jessa, endast erinrande att senaste läroverkskomitens reaktionära förslag nyss kastats öfver bord af ecklesiastikministern. Afhålla oss kunna vi dock icke ifrån att til slut yttra en förundran deröfver, att riksdagen, som år efter år sett dessa, nästan utan undantag, af hrr ministrar misslyckade försök att sammansätta skapliga komiter — att riksdagen icke sjelf tar denna angelägenhet om hand. Nog måtte det inom hvardera kammaren finnas någon, åt hvilken deti hvarje förekommande fall kunde anförtros att leda en komitås arbeten och att sjelf välja sina kamrater inom komiten. Ty endast på så sätt kan en homogen komitå bildas, hvilket nära nog aldrig kan lyckas då en minister skall liksom sammanplocka ledamöterna. Det bör väl en gång blifva ett slut på detta ministeriella favoritsystem, som hittills kunnat spåras vid alla komit6tillsättningar. Vi hörde nyligen den frågan framställas: huru kunde Bergström välja N. N. till ledamot ien viss komite? och svaret derpå blef följande: han kunde annars icke utfunnit något plausibelt skäl att föreslå den nämda till Vasariddare. Så utföll i sanning svaret. Om någon sanning låg deruti, våga vi icke afgöra. Tiden får visa det. FET rr Tee Vg Ra Tr rea en RR RR