Dagens Nyheter – 24 februari 1873, sida 2

Riksdags-Nyheter. Riksdagens båda kamrar sammanträdde i lör dags kl. 10 f. m., Först töretogos val af de personer, hvilka skulle företaga val till justitieombudsman och hans efterträdare. Härtill valdes af första kammaren: till ledamöter: hrr Berg, v. Braun, Brummer, Brun, gretve BeckFriis, Croneborg, OC. Ekman, Falk, grefve H. B. A. Hamilton, Hederstjerna, v. Hofsten, v. Möller, grefve J. OQO. Mörner, frih. Nordenfalk, Odelberg, grefve G. Posse, Ad. Peyron, Rottig, Rydin, Rydqvist, Sahlin, v. Stockenström, v. Strokirch och Tornerbjelm; samt till suppleanter: her Burman, Frisk, frih, H. J. Hamilton, Lenning, grefve N. G. A. Sparre och Widån, Af andra kammaren: till ledamöter: hrr C, Ifvarsson, L. O. Larsson, A. P. Andersson, P. C. Andersson, J. Anderssoa i Konarrevik, A. Andersson i Greby, J. Andersson i Jönvik, Ch. Asesarsson, P. Benjaminsson, A. Bäckström, G. Eriksson i Mörviken, J. Erickzon i Skälsnäs, frih. J. EF. Erieson, J. F. Fredrieson, C. E. Hjelm, J. E, Johansson i Forneby, Lasse Jönsson, E. Koy, H. Larsson, P. Näsman, P. Nilsson i Råby, P. Persson i Barkö, grefvo A. Posse och A, Svensson samt till deras suppleanter: hrr J. Andersson i Ryssby, E. Dofstn, J. Janson,:J. Jonsson i Fröstorp, A. Törnfelt och O. Östling. Det ärende, som i öfrigt uteslutande tilldrog sig det allmännare intresset för dagen, var den till slutbehandling i andra karamaren föreliggando Kröningsfrågan. Till en början syntes det som om andra kammaren ej hade lust att spilla några flera ord på denna sak, Den utredning och belysniog frågan redan fått borde ock göra allt vidare tal derom öfverflödigt, då derur omöjligen kunde för någon frambringas en söt lukt. Enda ledsamheten, som af ett tyst beslut kunnat uppstå, had2 varit den, att de fullproppade läktarnes åbörare gått miste om en påräknad treflig förmiddag. Men just som talmannens klubba var höjd för att bekräfta att kammaren utan vidare godkänt det resultat, hvartill Skröningsutskottet kommit, begärdes ordet af grefve Eric Sparre. Han förklarade genast, att han varit mycket tvekram om han i denna fråga skulle besvära kammaren eller ej, då han komme till alldeles samma resultat som utskottet, men ett noggrant studerande af utskottets motivering hade bastämt honom att uppträda. I sjelfva saken ginge han mycket längre än utskottet, enär han fulllkomligt delade deras mening, som ansåge att det af vice talmännen väckta förslaget vore både olämpligt och onödigt och sålunda zldrig bort framkomma. Är kröningen ett urgammalt häfdvunnet bruk, sanktioneradt af grundlagen, så skall den ega rum utan någon påminnelse eller åtgärd från risksdage.s sida... Vet grundlagen ingenting derom, då bör ock denna ceremoni, såsom allt annat föråldradt och olämpigt, försvinna. Det kan ej förnekas att kröningen har stöd i gammal nordisk sed, och utskottet har äfven medgifvit detta. I vårt land råder för öfrigt ännu det gamla vackra bruket, att anropa försynons nåd och hjelp vid hvarje vigtigare tillfälle i lifvet, När menniskan inträder i lifvet och när hon utträder derur, sker det med en religiös ceremoni och under bön till: den Högste. Skolornas, domstolarnes, lägrons och riksdagens arbeten invigas på samma sätt. I många familjer börjas och slutas dagen med samfälld bön, en vacker sed, som alltid varmt tilltalat talarens känslor, fastän han sjelf haft alltför mycket att göra för att medhinna något sådant för egen räkning. Man kunde visserligen i öfverensstämmelse med Gudsbegreppet i vår troslära säga, att den Högstes kärlek är så oändlig, att den ötverflödar vår bön förutan; men endast lättsinnet kunde i dessa religiösa ceremonier se något löjeväckande spektakel. När nu dessa bibehållas och tolereras, så fann talaren det alldeles orimligt att man angrep kröningen, hvarmed konungen villo inviga sin betydelsefulla verksamhet. Ville man neka konungen att bedja en bön till skapelsens herre? Eller hvarför skulle sådant stämplas som ett spektakel utan annan botydelse än som en stunds tidsfördrif för gubbar, gummor och barn? Hvad grundlagens förhållande till kröningen beträffar, så hade utskottet uraktlåtit att derom uttala sin uppfattning. Det hade blott anmärkt att succession.ordningens inledning innehäller någat derom. men att detta egentligen