Dagens Nyheter – 21 februari 1873, sida 3

. ) b ) 2 AMA TEANSPM Sf a, OO SVEA BED JUR VO RS blida ögon på rådgifvare och rådgitverskor. Helt annat hade jag i sinnet än kycklingsmord med berådt mod samt vett och vilje. Huru många gånger hade jag icke hört omtalas läkarens hvassa lansett, som lindrat plågor och räddat mienniskolit midt för näsan på döden! — Skulle icke, tänkte jag, min lilla pennkrvif, om jag använder det finaste bladet, kunna uträtta något på en sjuk kyckling? — Under ytterligare funderingar brynade jag det en stund och reqvirerade sedan en ren linnelapp, litet ljumt vatten, en matsked söt grädda, en bra nog stor synål, försedd med en vaxad grof tråd och en sax samt begärde få disponera ett bord. Jag hade beslutat mig för en operation. Då jag för min omgifninog tillkännagaf detta, var det nog ganska hårdt för mig, som stod i begrepp begå en visserligen djerf, men dock ädel handling, få höra sådana ord som dessa: Är du galen, dumbom? Hur tänker du göra, eländige djurplågare? Bry dig ej om att leka kirurg, utan fortsätt du med fosterfaderskapet. Ge slyngeln en risbastu! — Nej, vi skola rista upp magen på honom sjelf, få vi se hvad han säger omet. ; Tag ifrån barbaren båda kycklingarne och pennknifven med! Alldeles för mycket skulle jag frångått en vanlig pojkes friska natur, derest jag bemött allt detta med tystnadens vältalighet. Emellertid satte man sig icke absolut emot mitt beslut; men ingen ville assistera under operationen: man lemnade mig ensam med min patient. Min kännedom i hönsens anatomi inskränkte sig dertill, att jag visste det hvarje tupp och hvarje höna hade en mage, kallad kräfva, belägen framtill och lätt att kommäå åt. Det fysiologiska vetande i afseende å höns jag innehade bestod. deri, att jag hört det höns hade godt kött att läka; Detta var för mig tillräckligt. I diagnosen var jag säker: sjukdomsorsaKen kunde icke befinna sig annorstädes än i kräfvan. Det var derför denna, som borde öppnas och undersökas. Man brukar tala om hand i hår och knif på strupe. — Här var: kyckling i hard och sax på dess bröst: jag klippte nämligen törst bort litet fjäder, för att sedan bättre komma åt med knifven. Min patient visade sig likadan som kejsar Napoleon IL vid Sedan: djupt nedslagen, men Juagn och värdig, Detta kom sig väl deraf, att kycklingkräköt ej. hade krafter till någonting annat än att ligga stilla och kippa efter anden; — Med. darrande och oöfvad hand öppnade jag huden och en del af bröstets muskulösa betäckhing och kom så till kräfvan. Äfven . dennå måstö, ehuru nu under sparkaude protester från patientens sida, gifva efter för tryckvibgen Hu det nyss brytäde pennknifsblalet: Gönom den gjörda dppHingen å Kräfvans främre sida stack jag im pek: fiogret och sonderade. Bland litet halfsmälta födoämnen, småstenar, sand och grus, som vanligt i en fågelkräfva, fann jag en granrisgvist af omkriog en tums längd och: hvilken jag knäppt-nog kunde få:ut genom -den:-artificiella kräföppningen: ;Då ingenting vidare var till finnandes3; tviflade jag ej på att granrisqviston var sjukdomens verkliga orsak: de styfva, hvassa barren hade tydligen stuckit in uti den späda kräfvans inre, ännu icke hornartade väggar och marterat kycklingen. Jag tvättade kräfvans. inre med linnelappen och det Jjumma Vattnet, hällde derefter in så mycket grädda; som kunde rymmas, sydde derpå ibop snittet med, för att det skulle hålla bättre, vazad tråd, tagande sådana styng, som jag hade: sett användas wid hopsyning af korfskinn, d. ä. kastninog; och så pass drog jag åt, att gräddan ej rann tillbaka ur kräfvan. Sömmen tvättade jag också sedan med ljumt vatten och besmorde den med grädda. På alldeles enahanda sätt: förfor jag med den sönderskurna bröstmuskulaturen öch sjelfva huden. . Nn var. operationen gjord. Omkring en qvarts timme torde dertill ha åtgått. Genomden dille patientens: ikållande kippning fann jag åtminstone, att han stått ut med sjelfva operationen; Berodde nu på, hur det skullekomma att. gå under: sårfebern, På hufvudet när inlindade jag hela skattuppen i en värmd näsduk och tillredde: för öfrigt i en pappask hans sjuksäng, sem inställdes i buren, På en vanlig sjukrapport skulle om patientea stått så här: Pröghrosen dålig: intet hopp. — Allmänna omdömet var ock sådant. Dagen derpå fann jag, att om någonsin ett blidt öde för läkaren och en god natur hos patienten. rädda den förres ära och den senares lif, så var det härvidlag: kyckiingestackarn. icke blott lefde; utan ock med mera lif. Hönsmatningskonsten fick jag nu åter till: fälle att öfva mig uti. Men också, o! du lyckliga hönsnatur, efter knappa 8 dagars förlopp var den lilla tuppen åter på sina små gula bön, ehuru mager sot en skrika och raglande som en gammal fyllbult. . Nu var högmodet borta; Han tog sig upp såsmåningom, msn stod dock hela sommaren efter gin Syster, shönanj isväxten. sr IN Då jag en af-de sista dagarne i augusti vid min afresa till skolan lemnade skatkycklingarne till allmän vård i hemmet, var tuppen just i slyngeloch.hönan i slynåren. Ett ömt farväl tog jag naturligtvis af döm och gladde mig åt återseendet. Jag tyckte, det såg ut på deras Pblinkningar; söm. do skulle gjort detsämma. Vi skildes. . Bort från ögat, bort från hjertat. — Jag tog sedan just ingen notis om skatkycklingarne