Dagens Nyheter – 21 februari 1873, sida 3

är och förblir hönsnatur samt, slutligen, att ett par små kycklingar också kunna ha sin illa historia, mer eller mindre nöjsam att läsa. Men på det att läsaren och läsarinnan må, ifall det skulle roa, blifva i tillfälle följa skatkyoklingarne ända från vaggan till grafven, så vill jag nämna, att skattuppen, sorgligt nog, fick, enligt ännu gängse bruk menniskos individer emellan hos flera civiliserade folkslag, i ett kritiskt hushållsögonblick sätta Tifvet till genom halshuggning, omkring ett och ett halft år gammal, då skathönan deremot under loppet af ungefärligen 4 år pjöt. ett sorgfritt lif, värpande ägg och kläckande ungar på vanligt hönmsvis ända tills dess hon en vacker dag slutade sitt vexlande lif under en rofgirig omfamning af höken. Hennes ef:erkomnmande kan jag icke ha den äran presentera, ty jag känner dem ej, och inte heller har det ingått i planen för skatkycklingarnes historia, som omöjligen kan bli längre och derföre härmed definitivt fanta.