Dagens Nyheter – 19 februari 1873, sida 2

Nordiska festen i Lund. Humoristiskt tal af professor Skarstedt. I lördags firades i Lund den nordiska festen af 200 personer. Foesttalaren var prcfessor Skarstedt. Sydsvenska Dagbladet Snäll-Posten meddelar följande pikanta redogörelse för hans tal: Professor Skarstedts tal var i mera än ett afseende anmärkningsvärdt. Det har alltid varit brukligt att betrakta skålen för minnet och löftet såsom det mest allvarliga, mest högstämda momentet i dessa fester till fädrens minnen, och vi kunna icke annat än finna denna uppfattning riktig. Utan att vara vin af den så kallade akademiska vältalighet, som mången gång i högtidlig, patetisk form inkläder temligen triviala ämnen, kan man ändock anse det mindre lämpligt för ämnet ejelft att hålla teckningen af ett årsminne i en nästan alltigenom skämtsam färgton. Professor S. hade emellertid valt den humoristiska genren för sitt föredrag, och, om det ock måste medgifvas, att det med talarens vilkända talang i denna riktning var rikt på träffande och af qvickhet blixtrande passager, så kan det icke förnekas att det hela gjorde ett nästan bizarrt intryck, så mycket mer som det humoristiska flera gånger om icke öfvergick, så åtminstone flera gånger sväfvade på gränsen till det burleska. Efter att med några ord hafva erinrat om den folkkäre konung, som året räknar till sina minnen, öfvergick tal. till den öfriga stora serien af minnen, följande dervid en indelning efter de gamla stånden. Främst i raden (för att börja ab Ådamo) nämdes dervid frih. Adam Chr. Raab, en af ridderskapets och adelns mera framstående medlemmar under mångtaliga riksdagar. Derniäst följde en simpel adelsman, men en man, som dock spelat en än mera framstående roll:i lifvet, nämligen Lars Johan Hierta. Tal., som med förkärlek dröjde vid detta betydelsefulla minne, gaf en särdeles anslående och sann teckning af denne ovanlige mans nistan till allsidighet gränsande mångsidighet, framhöll särskildt havs stora betydelse såsom pressfursten, konungen, ja, nästan envåldsherrskaren i det fria ordets stat, och betonade med synnerligt eftertryck, att man icke för hastigt, såsom så ofta blifvit giordt, borde fälla en förkastelsedom öfver åtskilliga af H:s handlingar i dennes städse åtminstone i. ärligt syfte förda kamp mot tidens fördomar, Skildringen af H:s personlighet och hans verksamhet på publicitetens såväl Bom politikens fält var späckad med citater, ordstäf och vändningar, som här i väsentlig. mån bidrogo att göra teckningen poriginel och letvande. — Efter Hierta nämdes såsom hans starke kontrast, Rääfven i Småland, den gamle originelle fornforskaren, kammarjunkaren L. Rääf.. Dernäst i förbigående presidenten Furuhjelm och generalmajor Gripenberg, båda finnar, utmärkta som sådana. Vidare den unge; olyckligt omkomne skalden Montgomery-Cederhjelm, och baierska ölbryggeriernas fader i vårt land, löjtnanten och bryggaren Fr. Rosentvist på Åkershult (dessa fyra sistnämda förekommo : ej på minnessköldarne) samt tillslut bland adelsmännen, mannen med snillets adelsbref, mekanikern och uppfinnaren Imm Nobel. ; Tal. öfvergick derpå till presteståndet och dröjde dervid ganska länge vid det första namnet: Grundtvig; tecknade Grundtvigs personlighet och hans utomordentliga inflytande i Danmark på såväl det litterära som religiösa gebitet, skildrade Grundtvigianismens karakter och betydelse för det kyrkliga samfondet och sökte visa att densamma Vväsendtligen hade aff tacka för sin stora utbredoing den omständigheten, att den store reformatorn, sekularmannen sjelf stått gom dess fasta stödjepelare i snart sagdt ett helt sekels tid. Vid sidan af Grundtvig berörde tal. en hang f. d. motståndare, skalden och. sestetices professorn Hauch:. Kom så prosten Simonsson. Vid sidan af det stora är det lilla alltid litet, men det är att märka det kan vara ganska stort vid sidan -af så mycket som är ännu mindre sade ungefär tal. för att bereda öfvergången till denne kraftfulle skolman och nitiske själasörjare, som försvarade sin plats på minnesskölden såväl som Mången annan. Dernäst kommo elementarlä. rarne, matheseos lektorn och lärobeksförfattaren Björling seamt(det vore oförlåtligt af en prest att glömma honom; fast hans namn ej finnes på skölden) den för några år sedan .i bittra teologiska Tlärostrider invecklade teologie lektorn Ljungberg. Än vidare lexikographen, finske lektorn Euren och rektorn, den för qvinnoupptostran och qvinnobildning med. framgång och nit verksamme rektor M. Schick. I sammanhang dermed, eftersom enligt svenskt biografiskt lexikon till nämnkunniga sveneka män äfven höra nanmkonniga svenska. qvinnor, nämde :talaren några qvinliga storheter, som bortgått under året, Wilhelmina Stålberg m. fl. Kommo så i raden vetenskapsmännen, den unge lofvande docenten vid Lunds akademi B. Göransson, de utmärkte läkarne och kirurgerne, den åldrige Kristianiaprofessorn Heiberg och den unge men redan europeickt namnkunnige operatören S. Sköldberg. Dernäst juristerna, den i nära tretio år i spetsen för den juridiska litteraturen stående justitierådet Schmidt; vidare justitierådet Dreijer, kammarrådej Falkman och kanslirådet Myhrman. Derpå embetsmännen, den för skogshushållningen if