Dagens Nyheter – 19 februari 1873, sida 2

AARA Trapiska scener. Tio minuter sednare gungade på alltmör och mer lugnade vågor Eleonora med sin slumrande lille son hän mot det hem, hon för ett par timmar sedan trodde sig ha öfvergifvit för alltid. Gubben Granat svepte resfiltarne så ömt kring moder och barn, och de raska roddarnö klöfvo böljorna med friska årtag. Fullmånen strålade i hela sin glank, ock allting i naturen andades åter frid och hyila. Endast från klippan Göken hördes ännu Abdons skärande nödrop. Brovaktåren hade på Eleonoras förböner gifvit sitt ord att frigöra fången så fort som möjligt, men gubben Granat, som tryckte ön Bilfvörspecio i hans hand till tack för herberget, qvällsmatet och hjelpsamheteh, hviskåde att fången gerna kunde Härda ut med sitt straff åtmirbtone till midnatt såsom en för honom mycket helsosani minnesbeta. Innan kort såg man den täcka villån XFransoni skymta fråm möllan holmarna. Dock, ljusexri voro tändä i flera rum, nästan såsom firades der ett gästabud. Slår stort på med ekläring, när herrskapet är borta, murilade gubben Staffan. (Ja, hvad kunna de många ljusen betyda