Dagens Nyheter – 19 februari 1873, sida 1

enar rt RT ratt AA NA rr Men medgifver också den arbetsordning, som nu gäller inom högsta domstolen, att åt diskussionen gifva den utsträckning vi här förutsatt? Dessvärre tvifla vi härpå. För närvarande sammanträder högsta domstolen fem dagar i veckan, fyra timmar dagligen, och då en stor del af denna tid upptages utaf revisionssekreterarnes föredragning, så säger det sig sjelft, att dessa timmar icke äro tillräckliga jemväl till diskuterande utaf de stundom lika vidlyftiga gom invecklade mål domstolen har att pröfva. Dessutom borttages mycken tid för domstolen, dels i följd af dess åliggande att afgifva yttranden öfver förslag till ändringar i civiloch kriminal-lagstiftningen, dels derigenom att ledamöter af domstolen skola ikonseljen öfvervara föredragning af justitieärenden, och slutligen genom de paraderingar, hvari domstolens ledamöter måste deltaga vid riksdagarnes öppnande och afslutande, kungliga kröningar, bröllop och begrafningar med flera dylika ceremonier, som äro alldeles främmande för domstolens maktpåliggande verksamhet; och beklagligt nog tyckas en del af domstolens ledamöter ej heller sjelfva vinlägga sig om att egna sin tid och sin verksamhet uteslutande åt det vigtiga kall de bekläda, och hvarför de äro rundligt nog aflönade, att icke behöfva fika efter inkomster på andra håll: Sålunda är: Justitierådet W. Wretman ordförande i direktionen för Stockholms enskilda bank och ledamot i direktionen för ränteoch kapitalanstalten ; justitierådet E. H. Carleson ordförande i direktionen för Nya Trollhätte kanalverk ; justitierådet V. Cramer ordförande i styrelsen för aktiebolaget Stockholms handelsbank, och justitierådet L. Almquist ordförande i dis rektionen för Göta kanalverk och för Stockholms hypotekskassa, samt ledamot i styrelsen för försäkringsaktiebolaget Skandia ocn styrelsen föl Skandinaviska kreditaktiebolaget. (Se årets statsoch Stockholms adresskalender, den senare sid. 463 och följande!) Huruvida hrr Wretman, Cram6r och Almquist eller domstolens öfrige ledamöter möjligen deltaga äfven i andra industriella bolags och inrättningars styrelser, derom hafva vi ej ansett lämpligt att inqvirera; vi ha här endast angifvit förhållanden, som en hvar kunnat förvissa sig m, men hvarom justitieombudsmannen besynnerligt nog icke haft ett ord att anmärka, ehuru det synes oss alldeles gifvet, att de extra befattningar hrr Wretman, Cramer och Almquist sålunda innehafva, ej så sällan måste vålla jäf för dem att deltaga i domstolens förhandlingar och dessutom hos mindre upplysta personer, de der hafva rättegångar mot de bolag, i hvilkas styrelser dessa herrar ega säte, förklarligt nog kunna framkalla den, naturligtvis oriktiga, föreställningen, att nämde hrr öfva inflytande på tvisternas slutliga afdömande. — Om högsta domstolens ledamöter borde dock obetingadt gälla det pekanta yttrandet, att det är icke nog att Ciesars hustru är skuldfri, hon måste äfven stå öfver alla misstankar. Såsom ett steg till afbjelpande af dessa missförhållanden — den fullständiga reformen sammanhänger med domstolsväsendets omorganisation — torde vara lämpligt, till