Dagens Nyheter – 18 februari 1873, sida 1

ENARE Re RS IRS RN RSK SONET ESSEN sägas vara en hittills nästan okänd tilldragelse i den konstitutionella historien, att en adress som denna icke ladt till en som önskvärd bo tecknad förändring af konungens råd, att den era statsmakten talat förgäfves till den andra i en sådan fråga! En redogörelse för reges ringens handlingssätt hade nu visserligen blifvit framlagd, men den undersökning, som hvarje representant visst nog redan underkastat denna redogörelse, hade otvifvelaktigt ådagalagt, att regeringens förklariog med hänsyn till det afgörande, det för storthinget, för styrelsen för framtiden bestämmande, endast bhänviser på kommande tider; hurusom den i allt väsendt ligt fasthåller samma åsigter, som gjorde sig gällando inom regeringen då adressen beslöts, och detta i de båda frågor, som föranledde storthingets framställning, prolongationsoch statsrådsfrågan. Man söker i denna förklaring förgäfves efter något spår till tillmötesgående och öfverenskommelse. Regeringen talar om att göra vissa eftergifter och att taga vissa hänsyn, men i principen fasthåller hon strängt vid sina gamla åsigter för all framtid, hvarigenom också statsrådsfrågans lösning skall bli en faktisk omöjlighet. Storthbinget har alltså samma uppgift och samma ansvar nu, som då adressen uppsattes; ja, detta ansvar och denna uppgift hade fått ökad vigt både deri: genom, att landet genom nya val uttalat sig för en följd af år, och derigenom att tronen bestigits af en ny konung, för hvilken det måste vara af den högsta vigt att lära känna folkets tankar, sådana dessa uttalas af de lagligen valda representanterna. Tal, förbehöll sig att med några få ord vid detta tillfälle få uttala sitt högsta erkännande af det sätt, på hvilket konungen uppträdt bland oss, han behöfda dervid icke iogå i några detaljer, hvilka voro alla de närvarande bekanta; men konungen skall regera med och 7? sitt råd, och derför är det af stor vigt, att den öfverensstämmelse mellan detta och folket göres gällande, som erfordras för att — såsom konungen sjelf yttrat — befästa en orubblig och fruktbringande samverkan mellan statsmakterna. Det är en pligt lika mycket mot konungen som mot folket att aflägsna hvarje missförstånd i detta hänseende och derför är storthinget skyldigt att i denna sak uppträda på ett fast, besinningesfullt, klart och lojalt sätt; men tillika så, att storthingets makt, anseende och värdighet uppehållas. I öfverensstämmelse härmed ville tal. föreslå till godkännande följande mo tiverade dagordning: Med förtröstan på att h, m:t från tronen uttalat som sin högsta önskan, att en ostörd samverkan alltid måtte ega rum mellan stats makterna — med erkännande af det i h. m:ts meddelande af dea 3 februari detta år gifna försäkran om medverkan till en tillfredsstäl lande lösning af de deri omnämda, för för fattningens tidsenliga utveckling och storthin gets verksamhet lika vigtiga frågor — med sin pligt mot konung och folk till ögonmärke, vill storthinget, som fasthålier den uti storthingets underdåniga adress af den 15 maj 1872 betecknade ståndpuvkt, öfvergå till behandlingen af öfriga till dagordningen hörande ärenden. Detta förslag till dagordning skulle i går förekommatill öfverläggning i storthinget. Under mellantiden har en liflig strid förts i pressen mellan tjenstemannapartiet, som understöder den nuvarande ministören, och de folkvänliga tidningarne, hvilka dela åsigter med storthingsmajoriteten — Norges landtmannaparti. När detta skrifvos, är utgången af denna dags dobatt härstädes ännu icke känd, men de telegram, som vi vänta från Kristiania, skola derom utan tvifvel lemna nödig upplygniog. Dessa telegram skola här nedan meddelas. Telegram från Kristiania. KRISTIANIA den 17 februari, middagen. Storthinget behandiar i dag Sverdrups för RE AN TT re a ad TT a nn a