Dagens Nyheter – 18 februari 1873, sida 1

200 pappa hade för en tid sedan på mammas namnsdag. ZLull, lull! Så det blixtrar! Den lilla stirrade häpen, men nyfiken på de täta ljungeldarne, ack, utan minsta aning om de åskor, som i samma stund urladdade sig öfver fadrens och modrens nyligen så solklara sällhetshimmel. XXI Ruelse. Han sofverX, hviskade gamle Granat en qvarts timma senare, under det han uppmärksamt lyssnade till lille Edmunds andedrag, der han sof oskuldens sömn. på brovaktarfolkets snyggt uppbäddade säng i den lilla trånga helgdagskammaren. Stackars, liten, han var så trött och sömnig, att han lemnade halfva mjölkglazet Men Eleonora mera låg än satt på en stol vid bordet straxt intill, och dolde sitt ansigte i de sammanknäppta händerna, döf för allting omkring henne, döf för det rasande ovädret som kom den lilla byggningen att skälfyva, och för första gången döf för lille Edmunds aftonbön, som nyss haft endast gubben Granat till åhörare. Det var allenast dessa tre varelser, som befunno sig i det lilla rummet, tyi det yttre,