Dagens Nyheter – 17 februari 1873, sida 1

mMIU -—-— månans eldklot förgäfves sträfvade att sönderklyfva. CHvyar ha vi unga frun?2 gsporde gubben Staffan flämtande, cPå väg till Stockholm eller rättare LindboholmX, svarade husföreståndarinnan. CHvyad vill det säga, mamsell? Jo, för ett par timmar sedan kom ett telogram med underrättelse att patron häftigt insjuknat och önskade se hustru och barn. Åh, herre Gud! Men hvilken väg har det kommit? Har ju varit på telegrafbyrån sjelf i flera timmar. Frun var ute och promenerade och mötte telegrafbudet i skogen på väg från staden, upplyste Johnsson. Hm! Hänger into rätt ihop, Har hon lilla gossen med sig? Ja, och hon for för en knapp halftimme sedan, svarade betjenten, Jag ville följa med henne till vagnen, som väntar på andra sidan vid Räfudden, men jag fick det omöjligen inte. Trädgårdsdrängen ror henne. Och skrinet?4 frågade gubben hviskande. eTog hon med sådant det är4, hviskade Johnsson tillbaka. Hon se att hon ville sätta in det igen i bankens hvalf, dit det egentligen hör om somrarna. SHistorier! brummade gubben. SAdjöl Gud sig förbarme, ett sådant elände! Tio riksdaler hvar, gossar, om ni ror mig