Dagens Nyheter – 17 februari 1873, sida 1

Man får ej så mycket klappa det hvita barnet, ati man glömmer det svarta. Då på senare tiden frågan om lindring, minskning eller afskrifning af de på jordbruket och särskildt på den oprivilegierade jorden hvilande skatterna på många håll uppväckt ett så lifligt motstånd samt berättigandet deraf åtminstone icke medgifvits annat än i sammanhang med full aflösning, eller kapitalisering, torde icke vara ur vägen att erinra sig, huruledes man på senare tider i detta hänseende förfarit med en annan näringsgren, nemligen bergsbruket. Vid ingången af det närvarande statsskicket 1809 utgjordes de särskilda skatter, som hvilade på bergsbruket, af sgilfvertionden med myntarelön och slagskatt, kopparräntan, tiondejern och hammarskattsjern, aluntionde, kalkugnsafgift på Gotland, Avesta kopparoch manufakturtull samt svafvelbrukstionden. Bland dessa hade kopparräntan, gom i äldre tider var ganska dryg och från 1638 utgjorde hvart fjerde skeppund af tillverkvingen, år 1770 blifvit nedsatt till hvart åttonde och 1805 till hvart tionde skeppund. År 1855 minskades den till hvart trettionde skeppund, hvilken nedsättning då beräknades till 70,000 rdrs värde. Den ingår sedan 1872 i bergverkstionden och beräknas till 70,000 rdr rmt. Tionde-jern och hammarskatts-jern, eller tackjernstionde och stångjernsskatt pålades i äldre tider bergslagerna i stället för jordeboksräntan. Hammarskatten nedsattes år 1857 till hälften och efterskänktes 1861 helt och hållet; den beräknades sistnämda år till 150,000 rdr rmt. Tackjernstionden nedsattes 1844 till hälften, men höjdes 1848 med 50 procent, hvilken förhöjning dock 1854 åter borttogs; år 1861 efterskänktes deremot all tionde utom bergslag, hvilken lättnad då beräknades till 40,000 rår. Vid 1871 års riksdag föreslog regeringen, att den återstående delen, som då beräknades till 42,000 rdr, skulle försvinna, utan att likväl de räntor, hvilka inom bergslagerna upphört, åter skulle dem påföras, men mot erläggande af half rotevakansafgift, som beräknades till 18,000 rdr; riksdagen biföll denna framställning, dock med det förbehållet att 15,000 rår skulle utgå såsom ränta. Aluntionden, som 1831 nedsattes till hvar trettionde tunna och 1833 ytterligare minskades, afskaffades helt och hållet 1854. Kalkugnsafgiften på Gotland, som erlades för