Dagens Nyheter – 12 februari 1873, sida 1

i sig med för handen varande, men bättre fördelade lönetillgåogar, samt utan att något tillskott från statsverkets sida behöfde tagas i anspråk; 4:to, att regeringen för 1871 års lagtima riksdag visserligen framlade ett löneregioringsförslag, men då i närmaste samband med den föreslagna armåorganisationen och under förutsättniog af stora tillskott från statsverkets sida i följd af officerskårens betydliga förökande; 5.to, att regeringen äfven för 1871 års urtima riksdag framlade ett dylikt löneregleringsförslag och då äfven i samband med den öfriga armåorganisationen, fastän statsverkets tillskott ytterligare blifvit ökadt. Af ofvanstående torde således klart synas, att regeringen hittills icke framlegt till riksdagens afgörande något särskildt förslag till armåns lönereglering, utan blott vid 1870 års riksdag till kännedom meddelat ett dylikt. Att försvarsutskotten vid 1871 års lagtima och urtima riksdagar ej gerna kunde ur orgarisationsplanen utplocka ett löneregleringsförslag, som på det närmaste sammanhängde med planen i sin helhet, eamt lämpa detfamma efter hvilken organisation som helst, torde af hvarje aldrig så litet sakkunnig medgifvas, äfven om man ej vill erinra gig att den knappt tillmätta tiden togs i anspråk för diskuterandet af många undra, vida vigtigare principfrågor. Artikelförfattarens försåtliga beskyllning, att försversutskotten tvenne riksdegar å rad lyckats undandraga den vigtiga löneregleringsfrågan representationens pröfning och att sådsent väl kunde aneesg stridande mot grundlagen, saknar således s8ll befogenhet. När försvarsutskotten ej kunde tillstyrka försleget till armäåns, semt särskildt till infanteriets och kavalleriets, organisation i sin helhet, så var klart att de ej kunde befatta gig med de på denna organisation grundade löneregleringsförslagen. Att lagtima riksdagens utskott dock gjorde hvad det kunde, bevisas af dess tillstyrkande till artilleriets och fortifikationens organisation, i sammsnhang hvarvid äfven dessa vapens lönereglering bestämdes, Den till måndagens Aftonblad insända artikeln synes således egentligen vara tillkommen för att ytterligare, och särskildt hoz3 armåns befäl, undårblåsa oviljan mot det parti vid-riksdegön — landimannapartiet naturligtvis — som undanskjutit4 löneregleringsfrågan samt derigenom qvarhållit befälet i dess nuvarande: belägenhet. Artikelförf. kan dock ej dölja, att dertill äfven andra krafter varit medverkande, nämligen deras som hafva fördel af den för handen varande ojemnheten i aflöningen, hvarmed han svårligen kan mena några endra än åtskilliga högre militärer i företa kammaren. När regeringen en gång framlagt ett särskildt löneregleringsförslag, när detsamma befunnits ändamålsenligt och i öfrigt icke blifvit grundadt på indelningsverkets bibehållende, ech när nyssnämda parti det oaktadt vägrat sitt bifall dertill — då först är tiden inne att kasta skulden på detsamma för hvsd det brutit. Huruvida det öfverhufvud är möjligt att framlägga ett dylikt särskildt försleg, utan afseende på en nu befictlig eller i framtiden kommande erganisation, derom vilja vi för tillfallet ej orda.