Dagens Nyheter – 12 februari 1873, sida 1

-ALU — väl behöfde, och hennes protester qväfdes af den kyss, han tryckte på den sköna flickans läppar. Joachim, Eva och hennes man jemte samtliga gästerna omgåfyo hyllande det unga paret. Men vid sin syster Eleonorag bröst hviskade Clara: Ack, min Gud, hvarför lemnade vi någon sin vårt fridfulla hem hos fru Schönberg?4 Kaptenskan Flanke, som, ännu altererad af gubben Patriks förolämpning, uppehöll sig i närheten af systrarne, hörde dock Claras ord, och yttrade med blandad smärta och vrede: Ja, jag skall visst inte lövgre gesera, jag skall resa i morgon dag. Jo, det är tacken för allt besvär och alla uppoffringar, att bli så bemött med psanningslös smädelse af en förryckt gammal gubbe, som tyckes se lika illa, som han uppför sig.4 Men Clara lugnade snart den upprörda. fordna gracen från Blå Porten. CHvad ni än må ha haft för ungdomsöden, bästa fru Flanke, så berättigar er ert uppförande mot oss två systrar till vår varmaste tacksamhet, och om vi också båda nu stanna hos fru Schönberg, så följes ni på er hemresa af våra tacksägelser och välönskningar.4 Och när straxt derpå Emanuel, alltjemt förhindrande Clara från att ännu on gång högjudt förklara honom fri, med uppsluppen munterhet proponerade en skål för bans föstmös beskyddarinna kaptenskan, hvilken hade