Dagens Nyheter – 12 februari 1873, sida 1

drag; de guldgula lockarne hade frigjort sig från gina bojor och svallade öfver den bländande barmen; de små fina hvita händerna lågo ännu sammeanknäppta öfver bröstet, så som när den unga flickan insomnade. Man kunde inte skåda en skönare bild af oskulden och fromhoeten. : 40, om jag ännu kunde bedja såsom hon!4 suckade Clara, Ckänna som hon, och ega frid både vakande och sofvandel! Gud, göre henne lycklig! hviskade Eleonora, under sömnen upprepande den bön, geom sannolikt varit hennes sista om qvällen såsom vaken. Tack, syster, tack! hviskade Clara, under flödande tårar och spetsade gina läppar till en kys:, som med luftvågorna skulle föras fram till systerns lilla halföppna rosenmun. 40, måtte Herren nådigt bevara dig för onda tankar och för lidelsernas frestelser!X