Dagens Nyheter – 10 februari 1873, sida 2

Pardieu! Ventrebleut Queile prononciaschong!4 utropade den beundrande skälmen, och försvann efter ännu en nådig nick från hennes nåd Korall. XVII Kalaset. Hela praktvåningen hos Emanuel Minning var på det festligaste eklärerad och dekorerad med blommor, inflyttade från hans orangeri. Och likväl var endast ett fåtal gäster utom den allra närmaste slägten bjudna. Der syntes, utom grosshandlaren Patrik, hans dotter och måg, hans son Joachim och tant Apollonia, endast ett halft dussin af familjens och särskilt Emanuels intimare vänner. Men de hedersgäster, för hvilka bjudningen egentligen var gjord, voro ännu inte komna. Du slår stort på som bara raggen, min käre Manne! skämtade pappa Patrik, som var vid ett glänsande humör. Du hade gerna kunnat skicka en särskild invitation till våra vänner på Lindboholm. De hade nog kunnat resa hit de fem, sex milen. Men Emanuel hade inte tid att svara, ty just nu anmälde Abdon med mycken högtid