Dagens Nyheter – 7 februari 1873, sida 1

--AVA Joachim skyndade till Simonsons gård, sprang uppför trappan, men stannade plötsligt just som han ämnade fatta i dörrlåset. Han andades ut några djupa tag. Omständigheterna tvingade Honom ju till det för honom så motbjudande åliggandet att tala. Han knaekade på dörren. Efter några 8ekunder öppnades den af Clara Fransoni. Hennes bleka ansigte bar tydliga spår af en ännu icke utkämpad sinnesrörelse. Vid anblicken af Joachim svigtade hon och bad honom hviskande vara välkommen. När de kommit in i det lilla förmaket och hon tillstängt alla dörrar, skyndade hon fram mot Eremiten, fattade hans båda händer med sina och stammade med nedsänkt hufvud: CKen ni förlåta en af sin lycka sinnesförvirrad qvinna hennes ovänliga och otåcksamma uppförande mot er? Det är nu en olycklig qvinna, som bönfaller om glömska och förBoning. Jag har lätt för att glömma små oförrätter, men jag är egoistisk nog att fordra böter och gengäld. Vill ni ha fullt förtroende för mig? Hvilken är värdigare ett sådant än ni, herr Minning, ni min välgörare och sanne vän. Till att börja med, hvar har ni er syster? Hon har redan skyndat bort för att besöka fru Schönberg. Kanske vill hon aldrig återvända till sin syster. Claras läppar darrade, när hon sade de sista orden.