Dagens Nyheter – 7 februari 1873, sida 1

mtasitsinsetdttartietdteantattindtetinaatsaaaatnssttiigaaaakttlliotsstnnadasaauaäiäcmcMmtmatiiisshatinssstaiteaaaa samhet i intressen än på öfverensstämmelse i principer. Dessa senare skola vi emellertid försöka, såsom de hittills visat sig, något litet undersöka. Det kan dock ej vara vår mening att underkasta partiets program någon närmare skärskådning. Det blefve alltför vidlyftigt, synnerligast som detta program har den med alla dylika gemensamma egenskapen att i allmännare ordalag lofva guld och gröna skogar. Man skulle endast känna sig frestad, då mån hör allt hvad i programmet lofvas, att utbrista med friherre R.: Håll ord med det, min far, Vi tro dock icke att partiet skall hafva så lätt att gå i land dermed; särdeles äro vi nästan förvissade om att dess chefer i fråga om tillämpningen af hvad som i programmet utlofvas skola råka i högst väsentliga meningsskiljaktigheter. Men om vi också ej vilja, åtminstone för tillfället, underkasta partiets program i dess helhet någon grundlig granskning, så är det dock en sak i detsamma som genast måste väcka uppmärksamhet — en uppmärksamhet, hvilken blir så mycket större, då vid det tillfälle i kammaren, när saken kom på tal, partiets chefer genom sina yttranden gåfvo styrka åt hvad i programmet faller i ögonen. Vi mena naturligtvis att ordet indelningsverk tyckes helt ech hållet vara skjutet åsido. För den som läser mellan raderna — och : hvem söker ej läsa mellan raderna i en sak, åt hvilken grefve Eric Sparre ger riktningen? —vill det nästan synas som skulle partiets uppgift vara att försöka rädda indelningsverket genom att offra öfriga grundskatter, eller med andra ord att partiet skulle vara en förnyad upplaga af den frivilliga räddningskårt, hvilken i slutet af 1871 års riksdag bildade sig för samma ändamål och hvaraf föddes urtima riksdagen, sorglig i åminnelse. Då man lägger tillsammans den omständigheten att indelningsverket helt och hållet åsidosättes i programmet och den stora redobogenhet, partiets chefer i diskussionen ådagalade att gå till mötes i afseende på grundskatterna, så ligger den tanken temligen nära att indelningsverkets räddning4 verkligen utgör hufvudsyftet för Scentralintelligensens sträfvanden. Vi tro! emellertid att partiet dervid uppgjort räkningen utan värden och påminna endast om att de ödesdigra 41064 slöto sig kring indelningsverkets afskrifning som en man och att efter all anledning samma anda i närvarande stund lefver hos 41164. Om det derföre varit centralintelligensens mening att åt efterverlden bevara våra sekelgamla militära institutionerX genom att uppgifva grundskatterna, så tro vi att deras plan kommer att visa sig helt och hållet dödfödd och att andra lagrar icke skola komma cheferna till del, än de som på sin tid tillföllo hrr Kallstenius och Åstrand, då den förre med sitt blottade bröst och den senare med sin skarpa tunga förgäfves förde indelningsverkets runor. Under senare tider har både talats och skrifvits mycket om solidariteten; men om någonting är solidariskt, så är det indelningsverket och grundskatterna. Do måste ovilkorligen följas åt, vare sig att de skola bibehållas eller afskaffas. emrrtsrekes—— AOI UI I Tätt