Dagens Nyheter – 7 februari 1873, sida 1

I Vermlands tidning läses: Grundskattefrågan, gom under en följd af år utgjort ett oroväckande tvistefrö, synes nu nalkas sin lösning. Man tyckes nämligen, att döma efter flera anföranden i andra kammaren ander nuvarande riksmöte, vilja tillmötesgå landtmännens fordringar och genom en småningom skeende afskrifning aflyfta dessa skatter. En aflösning, det vill säga en inbetalning af det grundkapital, dessa skatter anses representera, är en öfvervunnen ståndpunkt, yttrade hr Treffenberg, hvilken dock i denna fråga anser sig stå på konservatismens spets. Åsigterna rörande dessa skatter hafva varit och äro fortfarande mycket delade; men hvilken tanke man än i detta fall må hysa, så bjuder dock den politiska klokheten, att frågan löses på ett sådant sätt, att de orsaker till missnöje, som förefinnas, blifva undanröjda, Den försonlighetspolitik, som man nu synes vilja följa, bör derföre vara en glädjande företeelse äfven för den icke jordbrukande delen af landets befolkning, om ock dessa senare samhällsklasser genom förenämda afskrifning få sig pålagd en något högre bevillning än förutt), Denna ökade bevillning kommer i alla fall icke att blifva så betungande, som några kanske föreställa sig, enär ju större delen af de afekrifna grundskatterna genom jordens ökade taxeringsvärde kommer att återfalla på jorden; men skatterna komma under den nya formen att utgå med afseende å jordens olika värde, hvilket nu deremot icke är fallet. ) Härutinnan äro vi af annan mening än vår ärade kollega. Vi tro nämligen icke att, åtminstone annat än efter mycket dåliga år, bevillningen skall behöfva ökas derföre att 2—300,000 rdr om året under 30 års lopp minskas på en nuvarande skattetitel. D. N.