Dagens Nyheter – 6 februari 1873, sida 1

BEVISA EE SEMA MERAR TISERRA FaR MVAR SSE TSAR :BS SRRIG FIA Remissen i andra kammaren af derstädes väckta motioner har denna gång föranledt lifligare meniegsutbyten än vanligt. Vi bafva redan för våra läsare omförmiält dessa, men nödgas ännu en gång återkomma med några betraktelser öfver ett par märkliga omständigheter, som framgå ur dessa debatter. Den ena af dem är att det till icke ringa del är nykomlingar i andra kammaren gom uppträdt ech genast vid riksdagens början synas åtagit sig att hålla målron vid makt. Dertill kommer äfven att desse talare varit stadsrepresentanter; således, då doktor Dickson häromdagen uppträdde rörande grundskatterna och liksom Luther i Worms uttalade sitt: här står jag och kan icke annorlundaX, så var det herrar Sarln, Sparre och Wennårus, som åtogo sig att — för att fortsätta med vår bild — bevisa hr Dickson, det han icke stod på Lutbers ståndpunkt, utan att, om hr D. lefvat vid reformationens början, så skulle han säkerligen försvarat aflatskrämeriet. I lördags var det hrr Treffenberg, P. Staaff, A. Rundbäck och von Schoultz — idel stadsrepresentanter — som mer eller mindre reserverade sig mot en annan stadsrepresentants, hr Werner Ericsons, då hållna maiden-speech; om hvilket Dagligt Allehanda yttrar: att det var lika elegant och ledigt till formen som bestämdt och hänsynslöst till innehållet4. Att Dagligt Allehanda skulle halka öfver innehållet uti sagda tal, i hvilket bland annat framskymtade den tanken att man borde göra processen kort med andra kammarens majoritet och em hvilket hr Treffenberg yttrade: att nog anses jag konservativ, men jag må bekänna att hr Ericson vida öfverträffat mig i detta hänseende ; detta var icke något oväntadt af Dagligt Allehanda i anseende till dess kända sympatier för 1772 års händelser. Men då det icke vågade godkänna innehållet, hade det en liten vänlighet i beredskap åt formen, under det att All. med känd opartiskhet icke hade ett enda berömmande uttryck öfrigt för hr von Schoultz skarpsinniga och i grunden verkligt eleganta Smaiden-speech. Den andra märkliga omständighet, som vi antecknat, är den nästan totala tystnad, som landtmannapartiet i dessa debatter iakttagit: en tystnad så konseqvent, att den icke kan härledas från någon tillfällighet, utan måste anses såsom öfverlagd. På samma gång den vittnar om partiets fortfarande sammanhållning, utgör den ett förnyadt bevis på att dessa råa böndert dock ega en märkelig takt, hvar de än må ha förvärfvat sig densamma. Derigenom att inga talare från det egentliga ländtmannapartiet kastade sig in i debatten har det blifvit omöjligt att hvälfva öfver på det något klander för hetsigheter och förlöpningar samt att sålunda blanda bort korten till minoritetens fromms, under det att f. d. intelligenspartiet, numera Xcentern, gifvit ett nytt prof på den hofsamhet, den enighet och sammanhållning, som alltid så fördelaktigt utmärkt detta parti, på samma gång det visat sitt trogna fasthållande nu genast i början vid sitt nyfölda program. Man får häraf äfven en osökt anledning att förmoda, det centern under riksdsgens lopp kommer att ännu mera ådagålägga sin inneboende centrifugalkraft. Emellertid, om man af denna landtmannapartiets tystnad skulle vilja sluta att, när