Dagens Nyheter – 6 februari 1873, sida 1

n 5 (EP een står förvånad öfver den förvandling ni undergått på dessa månader af min frånvaro; ni var så nyligen en blyg och oerfaren flicka, nu uppträder ni som en . fullmogen verldsvan qvinna, hvilken likväl måhända alltför mycket litar på det stöd, som tyckes utgöra hennes stolthet. En bror har inte rätt att tala alltför illa om sin bror, men der rosorna dölja randen af en afgrund, der är det havs högre pligt som menniska att varna öfverdådet för ett fall. Men ser du då inte att du ledsnar ibjäl oss alla med dina predikningarX4, afbröt Emanuel blossande röd af harm. Låt mig ta Eleonora med mig?4 svarade Joachim med bevekande stämma. SLåt mig få följa honom! bad Eleonora. CDu hör ju att jag inte önskar det!X var Claras korta och stolta svar. Och nu ha vi varit alltför ohöfliga mot vårt främmandeX, inföll Emanuel. Om Joachim fruktar att ännu en gång möta den syndfull verlden, så fins ju här en annan utgång g nom sängkammaren. Såvida inte herr grosshandlarn föredrage att suptra med oss4, tillade Clara spetsig SCför att med egna ögon åse huru en äldre syster öfvervakar en yngre. Men öfver Joachims kinder flög en plötslig harmens rodnad. Vet ni, mamsell Clara, hvad första ledsvennen heter på vägen som stupar utföre?