Dagens Nyheter – 6 februari 1873, sida 1

-—-—-—-—AV nn hade inte den minsta aning om detta oerhörda svek mot hennes lysande förhoppningar, ty både hon och hennes syster voro spårlöst för alla utom Emanuel försvunna. Då Joachim, skälfvande af vrede en dag förebrådde sin lättsinnige bror hans falskhet mot den oerfarna flickan, svarade denne endast hånfullt: CHvad vet du om hennes sorg och förtviflan? Hvad vet du om hennes vistelseort? Hvad vet du om den öfverenskommelse vi träffat? Hvad vet du om hennes eller min närmaste framtid? — Jag å min sida vet att jag lyftat min far till sjunde himmelen, och att jag genom mitt förbund med Lejla Ebenhjelm måhända om några år fördubblar huset Minnings förmögenhet och således också verkar för din lycka. Hvad kan du bättre begära? Jag kan begära räkenskap af dig för dessa båda unga flickor, hvilka du säkert ämnar föra till förderfvets brant; jag kan begära att du inte för de lumpnaste köpmansmotiver knyter en förbindelse, Bom skall bringa förbannelse i stället för välsignelse öfver ditt blifvande hem på Lindboholm. Gjorde jag min pligt och följde jag mitt samvetes röst, skulle jag genast resa till fröken Lejla och afslöja alla dina vackra bragder af lättsinne samt särskildt de svekfulla löften du i min närvaro gifvit den stackars Clara. Ja, reg, predika, rör upp himmel ooh jord!