Dagens Nyheter – 5 februari 1873, sida 1

SVR ånyo flög en solglimt genom Emanuels omtöcknade tankar. Föremålet för mitt hjertas dyrkan skall måhända finna min tvekan besynnerligX, började Emanuel med en för honom ovanlig ton af högtidlighet, Smen den låter dock ganska lätt förklara sig. Min broder Joachim har nyss i kränkande ordalag beskyllt mig för svekfullhet, utan att afvakta en förklaring, som pu har upplyst allt. Men, eget nog, på samma gång han varnar för ett svek, uppmuntrar han till ett annat. Han kallar mig oberoende herre öfver mina handlingar, och förgäter min hemliga förlofning. Det vore väl föga fröjd för mitt hjertas brud att lyssna till mina högtidligen gifna och bevittnade löften, under det hon samtidigt visste mig ännu vara olöst från andra bojor. Det är för att bryta dessa, jag måste yrka på ett uppskof, och det är för att undvika ett svek, som jag måste vara döf för rådet från min dygdige bror. Ack, ja! Emanuel har rätt!4 hviskade Clara och lutade sitt vackra hufvud förtroendefullt till sin älsklings bröst. CArma barn! Du riktigt längtar efter att bli bedragen!4 hviskade Eremiten, men så tyst, att han icko hörde sina egna ord, endast sina högljudda tankar. Ni är då nöjd med den tvetydiga lotten att endast vara min brors älskarinna, gentog