Dagens Nyheter – 5 februari 1873, sida 1

fortsatte Joachim. 4Men då jag någon gång talar, då har ingen mod att höra. Nå så tag nu ordet, du min äldre broder! Hvad har du att säga till ditt försvar? Jag har nu varnat Clara Fransoni — gifve Gud att jag kunde tillägga den oskyldiga — Det beror på ditt svar, Emanuel, om jag vid min hemkomst skall varna också Lejla Ebenhjelm, den olyckliga. Ja, far omkring och stifta ofrid, du gudsnådlighetens apostel, du marmorbild utan hjerta i ditt bröst, du dygdemönster, som aldrig haft några frestelser, derför att du bar fiskens kalla blod i dina ådror! hånade Emanuel. i (Ditt svar!S upprepade Joachim lugnt, och döf för broderns hån. CLåt mig veta sanningen! — Ack, nej, låt mig dö innan jag får höra den!4 stammade Clara, i det hon kastade en blick af förtviflan på sin nyss så ömme älskare. Men Emanuel tycktes plötsligen ha fått en solglimt in bland sina tankars nattskuggor. Nå väl! Jag är icke skyldig dig något svar, min här som opåkallad domare uppträdande herr broder, men jag är skyldig denna unga sköna flicka ett sådant. Det är sannt, att jag nyligen i hemlighet förlofvat mig med fröken Lejla Ebenbjelm, men mera för att uppfylla en brinnande önskan af min gamle, käre far än af någon egen flammande kärlek. Jag hade redan då börjat känna mitt hjerta