Dagens Nyheter – 5 februari 1873, sida 1

Förbättrade vilkor för beväringsmanskapet. Ej blott ur mensklighetshänsyn, utan äfven med afseende på den vigtiga försvarsfrågans framtida ordnande på grundvalen af allmän offervillighet, det är ett villigt fullgörande af den allmänna värnepligten, är följande motion af hr ÅA. Adlersparre förtjent af största uppmärksamhet: I ett hårdt klimat, der äfven sommaren kan vara kall och fuktig, fordras, såsom hvar och en vet, för helsans och krafternas underhåll starkare föda och varmare beklädnad än i länder under blidare luftstreck. Likaså har erfarenheten styrkt, att ansträngning och umbärande äro känbarare för ynglingen än för den mogne, mer härdade mannen, Dessa välkända fakta, tillämpade på vår beväringsinstitution, leda till slutsatser så enkla och tydliga, att äfven de synas obestridliga De säga oss: att den svenske beväringsynglingens underhåll, hans föda, beklädnad och lägerutredning, böra bestämmas efter vårt klimats fordringar, och ej efter de anordningar, som i andra länder anses behöfliga för dervarande värnepligtige; att om våra beväriogsynglingar åtnjuta sämre vård än deras likar i länder med blidaro klimat än vårt, måste detta utvisa ett otillfredsställande, ej berättigadt förhållande hos oss, samt att under fredstid det är af större vigt, att den till vapenöfning inkallade beväringsynglingen erhåller en för sina unga år lämplig behandling, än att han i allt göres ovilkorligt likställig med den besoldade soldaten, som mot log eller årslön gjort krigstjensten till sitt yrke. Sanningen i dessa satser lär svårligen kunna förnekas, ej heller det vitsord de gifva, när de användas såsom proberstenar på bevärings institutionens nuvarande ekonomiska anordningar, Att dessa senare i åtskilliga delar befinnas underhaltiga kan icke döljas, och bör det icke heller, om bristerna skola afhjelpas och institutionen omsider blifva till det gagn, fäderneslandet af densamma numera förväntar. En beväringsinstitution måste alltid, särdeles när den icke medgifver friköpningsrätten, innebära pligter störande för den enskilda verksamheten; men oafsedt denna uppoffring, borde icke under fredstid den obligatoriska vapenöfningen medföra sådana umbäranden och göras så motbjudande som nu är förhållandet. Den utspisning, som enligt gällande författninga