traktelser. Ölara hade upptäckt den nya gästen, som stod der lugn och högrest, medan rodnaden då och då öfverfor hans af naturen bleka ansigte, Allas blickar följde den unga qvinnans. Det blef ett ögonblicks dödstystnad. Dansen afstannade och Emanuel stod nästan orörlig tramför soffan, från hvilken han rest gig upp, medan hans darrande läppar framhviskade ett: Joachim!4 Det var som om den mördade guvernörens skugga 1 operan Don Juan plötsligen uppenbarat sig -för alla dessa af stundens ystra glädje berusade. Men nästa minut återtog Emanuel med sitt lynnes hela spänstighet sin roll som artig värd, trädde fram mot sin bror, omfamnade honom med synbar bhjertlighet, välkomnade honom hem från sin resa till Spanien, och presenterade honom för sällskapet. Joachim mottog styf och kall som en aufomat hans vänskapsbetygelser, och gjorde en stel bugning för sällskapet. Med en blick snarare än med en sakta hviskning bad han att få tala med sin bror i enrum. Emanuel följde honom under en lätt ursäkt till sina gäster in i ett litet kabinett, som gränsade till systrarna Fransonis sängkammare och blott genom en liten korridor var skiljdt från den. Du är högtidligare än vanligt, käre Joachim, skämtade Emanuel, medan han under