Dagens Nyheter – 4 februari 1873, sida 1

åtminstone förmodligen har glömt för så myc ket annat af samma slag, som sedan inträffa är, att för det påföljande storthinget, 18621863, framladessen kungl. proposition, om e ytterligare anslag af 24,000 speciedalar (96,00 rdr), hvilket belopp, utom de förut beviljad åtgått till kröningen, hvilken uppslukat ee sammanlagd summa af 60,762 speciedalei (243,048 rdr!) Den nya äskningen beviljade naturligtvis ; man hade ju ingentiog annat at göra. Men det regeringens memorial som be ledsagade förslaget skall alltid bibehålla sit värde — tillsammans med fjolårspropositione om möbleringen af norska ministerhotellet Stockholm och ett par likartade historiska dokumenter — som så karakteristiska illu strationer till hoflifvet i vår tid, att man dera skall i framtiden kunna konstruera detta frå roten upp till toppen. Jag rekoramenderar å dig att noggrannt genomläsa det och är siäke på att det, så vida du icke just för ögonblicke är i mycket dåligt lynne, skall bereda dig et bjertligt skratt när du läser om kammarherre: som fick betalniog för att sätta sig in isam mansättningen och bruket af kröningsregalier na, om de 3,600 speciedalerna (14,400 rdr till kröningskantaten och om medaljer den man i förstone rakt icke hade tänkt på, me: som man efteråt fann oundgängligt nödvändig: och som kostade sina fulla 3,400 sepd (13,60( rdr), icke att förglömma smörjelsen, som mar hade köpt på apoteket Svan och iafseende på hvilken man var i dea dödligaste förlägenhe om huru den skulle betalas — det gick natur ligtvis icke an att låta det stanna vid de 5( öre som dess handelsvärde torde ha varit — tills man slutligen i em gammal räkenskap frår 1818 fann angifvet att tillagandet af den dyr bara smörjan då hade betalts med 50 spd (200 rdr) — och detta fick också gamle apo: tekar Balslöw. Kan du nu af den intressanta och uppbygg liga historia, som jag gjort mig besväret at berätta för dig, finna någon vägledning til tydande af framtidens gåtor, skall det vars mig kärt. Önskar du till på köpet få veta min enskilda tanke, så måste jag säga att jag icke tror att du och dina medborgare göra rät i att fästa för stora förhoppningar att som maren skall tillföra eder stad ståt, ära och penningar. Något talmansförslag med åtföljande penninganslag, såsom 1845 och 1860 torde nu höra till de mycket tvifvelunderkastads sakerna, isynnerhet efter det mottagande den höga tillställningen har rönt i Sverige. Ti derna äro onda, käre B.; till och med de i skådespelet medverkande känna sig litet besvä rado-af att skola uppträda i de stora galla spektaklen, hvilka förr voro deras lust och publikens glädje. Så hörle jag häromdagen berättas — hur otroligt det än låter — att de ärevördige rikshärolderna hade anhållit att till storthingets förestående öppnande få sig anvisadt ett rum i stortbingskuset stt kläda sig uti emedan det generade dem att gå på gatorna i sin högtidsskrud. Till och med en härold blyges nu att träda fram i kostym, till förnöjelse för barn och gamla qvinnor,