Dagens Nyheter – 4 februari 1873, sida 1

oo OSSE hn hyllorna — försökt sig med ett par valser, medan den animerade kaptenskan sjelf exeqverade musiken vid pianot. Emanuel sväfvade, berusad af champagne och förtjusning, med armen kring Claras lif i valsens tingar, medan en af de unga utlänningarne förgäfves sökte intala Eleonora mod att försöka sig som danserska. Den blyga flickan, ovan vid den snart sagdt stormande glädtigheten, sprang förskrämd och med klappande bjertain i systrarnas sängkammare, och stängde dörren i lås efter sig. Hon visste icke hvarför, men hon föll derinne i en konvulsivisk gråt, och nästan famlade efter någon beskyddande genius, som kunde genom sitt trollspö föra henne tillbaka till det fridens hem, hvilket de så oförsigtigt lemnat. Clara deremot kände sig sväfva likasom på skyar. Hon hade hört ord, så ömma och eldiga af Emanuel, att de ovilkorligen skulle tända den slumrande gnistan af kärlek ihennes eget hjerta, och då han i soffhörnet, der de efter dansen slagit sig ned tillsammans — medan de öfriga herrarne skämtade med kap: tenskan och täflade om att få spela en å quatre mains med henne — hviskande kallad2 henne sitt hjertas sköna herrskarinna, kände hon sig lyckligare än en drottning. Hon tyckte att hela den lysande våning, i hvilken hon befann sig och i hvilken hon nästan bäfvande beundrade så. månget vackert konstföremål, nu på en gång var hennes genom