Dagens Nyheter – 3 februari 1873, sida 1

Till tjenst! svarade denne lugnt. Motivet till ett sådant beteende? Sanningens vän tål aldrig baktal om gin nästa, tar aldrig mutor för att bli spionX, svarade gubben Granat, förvånad öfver sin egen omständlighet öch under min af att återvända till sina göromål. CAlt kan hjelpas, glömmas och försonas genom en högtidlig afbön i min och min qons närvaro. Vill nu Granat gå fram till min kusin, fru postmästarinnan och falla på sina — brottsliga knän — såsom hon fordrar det — och sedan på ridderligt manår fatta hennes hand och kyssa den, vidare stiga upp och kyssa kinden, sedan munnen och så... Men ransakaren och domaren fick inte fortsätta, ty tant Polla hade blossande af vrede stigit upp och rusade nu bort från soffan med sådan fart, att den stålgråa sidenklädningen svängde kaffebrickan rundtomkring, hvarvid en kaskad af grädde stänkte sina strålar öfver bordet. Hon skyndade derefter till det inre af våningen under utropet: Alla karlar ö sig lika och hänga ihop som ett röfvarband, när det gäller att attackera och förolämpa det svagare könet. Herrarne Minning qväfde med sina näsdukar sin munterhet och gubben Granat upphäfde ett af dessa sällsynta underjordiska skratt, såsom Emanuel brukade benämna det märkvärdiga fröjdeljudet, gjorde 4erefter helt om, och aflögsnade sig under ett fortsatt