Dagens Nyheter – 3 februari 1873, sida 1

Kock eller någon dylik skrifvit dessa historier, så skulle det säkert icke falla någon menniska in att sätta dem i ungdomens hand; men nu är det ju en helt annan sak! Nu förekomma de (ibland en hel bop andra saker) uti den bok, som framställer det folkets verldsåskådning och historia, ibland hvilket uppstodo en mängd skalder och siare, utaf hvilka några uttalade profetior, hvarutaf en del blifvit af bibeltolkarne ansedda för att syfta på den utlofvale Messias — cch detta måtta väl vara tillräckligt skäl för att anse dessa historier böra höra med till den religiösa undervisningen! Och undervisande kunna dessa historior med skäl kallas! Ty antaget att de skolpiltar, från omkring 10 till omkring 14 års ålder, som egentligen äro hemfallna till bibl. historiens studium, icke af sig sjelfva eller af hvarandra få tillräckligt många föreställningar, mera sinnliga och ystra, än deras föräldrar eller målsman skulle önska — så kan då alltid en eller annan berättelse ur Bibliska historion bidraga till att fylla denna brist i deras uppfostran och att väcka många hos dem hittills kanske slumrande känslor och begär! Kan deruti väl ligga något ondt? Troligen icke, efter som detsamma anses tillhöra en religiös uppfostran och förekommer i läroverksstadgan under rubriken kristendom! Jag skulle väl kunna skrifva mera ännu om olömpligheten af dessa Bibliska berättelsers ur gamla testamentet (och i allmänhet hela gamla testamentets) läsning i skolorna, men jsg vämjes dervid! Min själ vämjes vid tanken på huru många millioner menniskors högre andliga utveckling utsättes för besmittelse, möjligen alldeles förqväfves genom ett auktoriseradt öfvyerlemnande af en (ifrån vår morals synpunkt) lättsinnig och osedlig lektyr åt skolungdomen i de år, då dess sedliga lifi stället just borde bäst tillgodoses och skyddas. Jag sade auktoriseradtt — ej anbefaldt! Och om jag möjligen uti det föregående skulle synas hafva framställt bibl. historieng läsning, hvad gamla testamentet beträffar, såsom något af skolstadgan anbefaldt, så för jag härmed förklara att detta vsrit en folsktig framställnivg, ty uttrycket i stadgan är blott Biblisk historia, och berättelserna ur gamla testamentet äro lika så litet anbefallda som förbjudna till läsning. Också lärer man, efter hvad jag hört uppgifvas, vid elementarläroverket i en af våra städer — hvilken sedan århundraden tillbaka gått i spetsen för vår intellektuella utveckling — hafva så begagnat. sig af denna uraktlåtna bestämning, att endast berättolsocna ur nya testamentet derstides läsas. Man måste önska att rätt många af styrelserna för våra läroverk måtte följa ett så godt föredöme ! Men medan vi få vänta på detta, och då detsamma i alla fall blott är ett önskningsmål, som kanske aldrig ens går i fullbordan, så har jag pu, af omtanke för såväl egna barn som för det öfriga uppväxande slägtet, känt mig uppmanad att försöka på något sätt och i någon mån verka till undanrödjande af detta slägtes möjliga uppfostran till osedlighet i religionens namn; och jag ken derför, då min egen röst ej förmår att göra sig i någon vidsträcktare mån gällande, på detta sätt velat anförtro min sak åt någon af Sveriges representanter vid nu