Dagens Nyheter – 1 februari 1873, sida 1

Vackert sagdt!4 komplimenterade Emanuel med ett slugt leende. Men den lättsinnige behöfde icke fadrens fingervisning för att i inbillningen såsom äkta man redan vara i full fart med gin Sbeundraa och att uttrycka den på ett sätt, som icke var förenligt med fadrens åsigter. Han ansåg klokheten fordra att inte ställa sig alltför likgiltig inför fadrens förslag, men han förklarade med en viss ton af värdighet att i denna ömtåliga giftermålsfråga var det huset Minnings ovilkorliga pligt mot sitt eget anseende att intega en afvaktande ställning. Man skulle således tålmodigt afbida resultatet af grefve Ebenhjelms bearbetningsförsök med sin stolta gemål och dessförinnan icke göra något besök på Lindboholm. Du talar som en utrikesminister, min gosse, du är född till diplomat liksom din far. Ack, du skulle ha hört och sett huru jag jonglerade och spelade mina kort med den andryge grefven, för att tvinga honom att kasta sig I våra armar. Det är icke blott en giftermålsaffär, som är i fråga, det är en af de mest storartade handelsaftärer tillika; ty Lindboholm skall under dina händer bli en aflandets yppersta possessioner. Du är redan rik förut, torde du invända, men, min son, i våra tider räknas inte förmögenheten längre i hundratusental, den måste räknas i millioner. Men medan far och son i ett af Patrik Minnings praktfulla förmak förde detta köp