Dagens Nyheter – 1 februari 1873, sida 1

gjort en hel hop förtviflade anspelningar på sin öfvergifoa belägenhet inför enklingen Minning, och hållit långa föreläsningar om vänskapen3 njutningar, när kärleken längesedan upphört; — men märkvärdigt nog — påstod samma rykte — hade det klippska, affärshufvudet — Patrik Minning — under dessa intressanta föreläsningar plötsligen förvandlats till ett riktigt fårhufvud. Vare härmed huru som helst; tant Polla var utomordentligt svag för sin kusin och föll alltid i beundran öfver allt bvad han sade och gjorde. För det närvarande klappade hon oupphörligt hans kullriga knä med en hastighet som om hennes fingrar gjorde ena skala på ett iano. Det der gör mitt sjuka knä riktigt godt, min söta kusin Polla!C skämtade köpmanner, Cty visserligen är jag i det närmaste återställd, men ändå dömd till lindriga afkloppningar då och då. Åh, Herre Gud, söta Patrik, om jag kunde — ja, ja, förstå mig rätt, vi ä väl inte så lastgamla heller, att vi ä alldeles fridlysta för onda tungor. Enkefru Korall drog mod ett behagfullt lesnds undan sin hand, och lutade sig tillbaka i goffen, under det hon fortsatte: CJag hade verkligen varit på visit hos dig längesen uader dessa veckor sedan dia återkomst; men så visste jag att du som vanligt i början af din hommavaro är alldeles rysligt