Dagens Nyheter – 31 januari 1873, sida 2

AUT framåt som en ursinnig, utan att veta hvar hans steg förde honom. Sala de las dos Hermanas! (de två sy straraes sal) utropade hans vägvisare, son med undrande uppsyn följde den tystlåtn och besynnerlige resenären tätt i spåren; me! Joachim hade intet öga hvarken för den plats till hvilken han ankommit och som hade. et så betecknande namn, eller för den verlds beryktade L-jongården, till hyilken han förde på några trappsteg af hvit marmor. Förgäfves utropade hans spanske följeslagar för andra gången sitt! Patio de los Leones ! Joachim kastade blott en stirrande och förvirrad blick på den med hvit marmor sten lagda gården med sin fontän af samma stenar i midten; han ilade, drifyen af sin oro, genom de vackra pelargångarne, och gaf slutliger luft åt sina öfversvämmande känslor i någre utrop sådana som: Den eländige! De stackar: menlösa! Och han skall vara min egen broder ! Hans vägvisare spände öronen vid ljudet.a det underliga främmande språket, men i tank: att resenärens synbara vredesmod gällde de förstörande händer, som vågat beröra Albambrag sköna minnesmärken, låtsade han förstå och dela Joachims förtrytelse, och instämde i den med oevt onpphörligt: XSi Senor! Si Senor! Eremiten hejdade sig vid dettå oförmodade uttryck af deltagande, och insåg genast hvil: ken besynnerlig roll han måste spela inför sin ingenting begripande vägvisare. Morernas