Dagens Nyheter – 31 januari 1873, sida 2

Vvådan af ett besök hos de husvilla. På anmodan af hr Joh. Jolin införes följande uppsats angående den husvilla enkan vid husvilleherberget Fåfängant: Då jag för några dagar sedan besöktes: af ordningsmannen i 23 fattigvårdsdistriktet, och som anhöll om min medverkan för ett upprop till den barmhertiga allmänheten, med anledning af den husvilla Anna Sophia Johanssons förtviflade belägenhet, gaf jag — med lifligt minne af de många obehag jag redan från vissa håll åsamkat mig för min inblandning i de fattigas angelägenheter — först ett tvekande och sedan ett vägrande svar, väl vetande, att, då jag så nyligen lyckats till förmån för den lille blinde idioten beveka så många bhjertan, det nu vore lika förmätet som föga sannolikt att motse en framgång så tätt ofvanpå den föregående. Knsppt hade emellertid den varmhjertade målsmannen för de husvilla aflägsnat sig, förrän jag betogs af en ångerkänsla och en oemotståndlig lust att med egna ögon se huruvida hans skildring var sann eller öfverdrifven, och jag begaf mig derför på väg till det provisoriska herberget för de husvilla, kalladt CFåfängan, belöget vid Sabs batsberg. I närheten af asylen mötte jag ordningsmannen och besåg jemte honom de inhysta husvilla, hvilka — relstift till de fattigas vanliga belägenhet — hade det ganska bra och hvilka blifvit omhuldade på bästa möjliga sätt under nuvarande brydsamma förhållanden. På min fråga till Anna Sophia Johanssons förra medboende om orsakerna till hennes skoningslösa afhysande under den svåra väderleken, erhöll jag endast förklaringen, att ingen visste de egentliga skälen, och att hennes uppförande på intet sätt varit fridsstörande för hennes olyckskamrater, Jag önskade då göra ett besök hos den närboende tillsyningsmannen, som af Dagens Nyheter skildrats i så mörka färger, så mycket mera sommin bekantskap med innhehafvaren af samma befattning vid asylen på Tjärhofsgatan lemnat mig i behållning bilden af en den humanaste, välvilligasto och artigaste person man gerna kan önska på en sådan plats. : Jag varnades dock nu af min följeslagare för att göra den vådliga visiten hos tillsyningsmanren öfver Fåfängan, och — i sanning — ångrar jag icke att jag ej åtlydde varningen: Under förutsättning, att mannen vore af en häftig, rå och brutal natur, helsade jag — sedan ordningsmannen upplyst om mitt namn — med största höflighet utanför:dörren till hats bostad medelst sedvanlig hattaftagning och en vänlig förfrågan om ett. och annat rörande den husvilla qvinnan och hennes bära. På min höfliga helsning erhöll jag icke ringaste tillstymmelse till svar, och mina ytterst humant framställda förfrågningar afsnästes på ett så rått, hotfullt och utmanande sätt, att jag alldrig i mitt lif tillförene blifvit så oköfligt behandlad. Tillsyningsmannens häftiga och ilskna utfall mot ordningsmannen voro af så våldsam srt, att jag hvartendå ögonblick fruktade att de knutna näfvarne skutle appliceras på dens hufvud, som dock borde mottaga en bättre lön för sitt oförtröttade nit såsöm traktens ordningsman och de fattigas beskyddare. Vid mina försök att hos den förgrymmade, af vrede skälfvande och slutligen hoppande tillsyningsmaånnen framkalla någon känsla af aktning för oss båda bssökande erhöll också jag en så riklig andel af den öfversvämmande gallan; att jäg, för att undvika personlig misshandling, aflägsnade mig under tillsyningsmannens förtsattå smädeord öfver mitt i hans tycke obehöriga och otillständiga inblandande i de fattigas angelägenheter. Jag Hade dock endast bland de små barnen utdelat några obetydliga penninggåfvor, och om hvilket djerfva dåd jag också underrättade herbergets stränge omhuldäre.