Dagens Nyheter – 30 januari 1873, sida 1

märks att ni inte alls känna till den stora hufvudstaden. Ert blifvande hem är ju långt borta på Söder, på Hornsgatan. Inte duger det med de planer ni tänka sätta i verket. Ni skulle då i hufvudstaden spela samma obetydliga roll, som ni gjort hos fru Schönberg, och bli ett par arbetsmyror, ett par flitiga martyrer, som åt andra skulle förtro er affär och åt dem skänka vinsten af densamma. Vi tänkte med hjelp af vår lilla sparpenning öppna en liten handelsbutik, stammade Clara, djupt förlägen. På Hornsgatan ?4 inföll Emanuel: med ett mildt gäckeri i det skratt, hvarmed han beledsagade sina ord. Nej, för all del, det vore ju detsamma som att öppna ett modemagasin inne på fru Schönbergs lilla bak. gård. Ack, hur ska vi då ställa oss?4 sporde Clara med ängslan och blickade upp till den unge köpmannen med ett barns hela förtroende. Jag får väl gå omkring i husen som -förut och bjuda ut mina dockor och mina små konstsaker, suckade Eleonora. USmå menlösa dufvor!4 hviskade Emaniel leende, medan plötsligen ett uttryck af djupt allvar skuggade hans vackra anlete. Kanske såg han en skymt af sin bild i samvetets spegel, och kanske syntes. honom den lättsinnige fruntimmersjägaren icke olik skurken, som synar sina dyrkar för inbrottet i en sakristia,