Vi kunna ej annat än till våra läsares uppmärksamhet rekommendera en artikel i tisdagens Aftonblad rörande den i en olycrlig stund framkomna s. k. kröningsmotionen. Särskilt fästa vi uppmärksamhet på den i artikeln förekommande märkliga erinran att konung Oscar den -I:ste aldrig blef krönt i Norge och att således det i motionen förebragta hufvudskälet, att kröning måste ske i Sverige derför att den vore oundgänglig i Norge, helt och hållet förfaller. Det finnes få handlingar i det menskliga lifvet, hvilka i allmänhet åstadkomma så tråkiga följder som s. k. onödigt fjesk, .synnerligast när detta fjesk dertill är Sunderdånigt; och hrr talmäns och vice talmäns beteende i afseende å kröningen har på ett högst eklatant sätt bestyrkt sanningen af detta vårt påstående i det de fört denna sak i en återvändsgränd, från hvilken den har svårt att komma tillbaka. Om konungen helt enkelt låtit verkställa kröningen under riksdagens sammanvaro, gjort densamma enkel och värdig samt derefter förelagt riksdagen kostnadsräkningen till betalning, så äro vi nästan förvissade att allting skulle gått sin gilla gångt utan vidare bråk och besvär. En stor, om icke största delen af riksdagens medlemmar skulle visserligen funnit hela ståten onödig, men det ligger dock i svenska lynnet en lust till att ej bråka i onödanX, att låta Cgjordt vara gjordt och udda vara jemnt, som vi förvisso tro skulle tagit ut sin rätt, så att hela saken kommit att i politiskt hänseende inskränka sig till en ren obetydlighet. Helt annat är förhållandet nu. Från att kunna ha varit ett löpande ärende har saken blifvit en principfråga och helt andra krafter komma nu i rörelse än som skulle blifvit händelsen, om frågan behandlats på ofvanskrifna enkla och naturliga sätt; och då saken af vederbörande blifvit på detta sätt fär Ng DR te re nd RADERNA EN Vann BR FER RED VER RAN VR NL LINS Ra