Dagens Nyheter – 29 januari 1873, sida 1

-—-— IAvV -— vid nyckeln till förstugudörren, och hon kände sig af sin samvetspligt uppmanad ati så tidigt söm möjligt rädda den unga flickan från den lättsinnige fruntimmersdyrkaren. Byktet hade dessutom redan börjat hviska om ett snart stundande, rikt och förnämt parti för Emanuel Miänning. Det intresse han visade för Clara kunde således omöjligen vara de ärliga afsigternas. Pastorskan började derför låna ett villigare öra till Claras ånyo framställda förslag att bosätta sig jemte sin syster i Stockholm, för att der måhända vinna en lättare utkomst än i en småstad, så mycket mera som alla produkterna af syskonens flit försändes sedan långt tillbaka till en af hufvudstadens förnämsta modehandlare. De utomordentligt fina spetsar Clara förstod att knyppla voro förvillande lika de dyrbara brisselspetsar, hvilka Joachim skaffat henne som mönster, och hvilka tillhört hang egen mor; de eleganta dockor och de små träsniderier Eleonora med konstnärlig. hand tillverkade hade samma strykande afsättning. Fru Schönberg skref derför till en. aflägsen slägting i Stockholm, för att anskaffa ett passande hem åt de fagra tärnorna, och började anordöa allt för deras afresa. Genom Minningska husets föreståndarinna, mamsell Öster mar, lät hon underrätta herr Joachim om det steg hon tagit och om de bevekelsegrunder, som förmått henne att icke längre rospektera hans önskningar.