Dagens Nyheter – 29 januari 1873, sida 1

vid 1873 års riksdsg, som uttalat ett ord till varning och gifvit en väckelse till beginning. På det till innehållet lika obevekliga som till form: och utförande humana anförandet behöfde hr Dickson ej länge vänta på svar, ehuru desga kommo från andra håll, än han sannolikt väntat. Hrr Carlen, C. ÅA. Larsson, E. Sparre och Vennerus skyndade nämligen att i de tydligaste ordalag protestera både mot hr Dicksons uppfattning och de bestämda, omedgörliga ord, hvari han uttalat den. Samtliga dessa talare erkände att frågan om grundskatterna nu inträdt i ett sådant skede att hon måste lösas — måste det såväl i jordbruksnäringens som det allmännas intresse — och att denua lösning omöjligen kan komma till stånd, liksom icke höller det politiska samlifvet blifva drägligt, utan att tillmötesgåenden och ömsesidiga eftergifter göras. Hr Vennerus erinrade om att stadssamhällena redan löst en liknande fråga genom den lika fördelningen af bördan för uppehållandet af administrationen m. m., och hr grefve Sparre, som fann det väl långt gånget att påstå det jordegarne ha en fördel i grundskatterna, uttryckte förvåning öfver att hr Dickson, efter de enskilda öfverläggningar som hållits, funnit sig oförhindrad att uppträda såsom han nu gjort och uttalade den förhoppningen, att den ärade representanten från Göteborg måtte i kammaren vara ensam om sin mening! Mera tydligt kunde hr Dickson ej gerna få erfara från hvad håll vinden nu blåser mot den mest deciderade hållning4. E a AT BT OA AT rag ln la RR nde ne i na Fa en en or