Dagens Nyheter – 25 januari 1873, sida 2

jernbanor, som trafikerades i den öfriga delen af staten Newyork, endast 8,180,352 personer. Femton ångfärjor och talrika omnibusar begagnades dessutom af omkring 35,000,000 personer. Man kan af dessa siffror sluta sig till den oerhörda trafik, som eger rum i Newyork och Brooklyn, hvilka tillsammans räkna mellan 900,000 och 1,000,000 invånare. Sjuttio gånger invånarnes antal bafva begagnat sig af stadens fortskaffningsmedel, eller hvarje invånare har begagnat dem 70 gånger om året och deraf kommer hälften på spårvägarne. Philadelphia med ett mvånareantal af 600,000 personer har det mest utbredda jernvägsnät af dem alla. Sextio engelska mil (9 svenska) med enkelt spår äro redan byggda och år 1858 var koncession begärd till byggande af ytterligare 100 mil. I Bostoa med omkring 200,000 invånare voro 25 engelska mil (3?3 svensk) jernvägar med dubbla spår i drift och på tre banor med 17 milslängd befordrades år 1858 öfver 8 millioner menniskor. S:t Louis, Chicago, Baltimore, Cincinnati, Pittsburg och anåra städer ämnade anlögga spårvägar på sina gator och äro säkert för länge sedan i besittning af detta kommunikationsmedel. Detta tyckes bevisa att spårvägarne Vunrit allmänhetens bevågenhet och att den fruktan och misstro, de i början ingåfvo, nu alldeles försvunnit. Man fruktade för att de nya jernvägarne skulle ruinera omnibusarne, nedsätta de egendomars värde, hvilka lågo långs linierna, hindra samfärdseln på gatorna både för vagnar och fotgängare och utsätta dessa för fara, men motsatsen har inträffat. Tomternas värde har stigit, flera omnibusar och droskor finnas nu än då, och de begagna sig också af spåren till dess de få höra klockorna, som gifva spårvagnens ankomst tillkänna, då de vika åt sidan, men fara strax in på spåret igen, och om olyckor har man alls icke hört talas, ty genom en förträfflig bromsinrättning kan man ögonblickligen stanna vagnen, således mycket hastigare än andra vagnar. Den billiga och beqväma farten i de luftiga och eleganta vagnarne har fullkomligt besegrat allmänhetens förutfattade mening mot dessa jernvägar, och man skulle nu icke för något pris vilja vara dem förutan i de städer, der man vänt sig vid dem, lika litet som man hos oss nu skulle föredraga de gamla diligenserna framför jernvägen. De breda gatorna i de amerikarska städerna, som hafva 26—36 fots körbana, göra det visserligen beqvämt för spårvagnarne, men stigningarne äro ofta mycket besvärliga: 1 på 40, ända till 1: 19 och 1: 18, och då kurvan derjemte är mycket skarp, måste en extrahäst hållas i beredskap att spännas för. De första spårvrägarne voro uthuggna i granit, men ru brukas icke annat än jernskenor, som måste ega den egenskapen att både tjena till spår åt jernvägsvagnarne och icke hindra andra vagnar att köra på och öfver dem. I Philadelphia är spårets vidd 5 fot 2 t. engl., eller samma spårvidd som andra vagnar hafva. I Newyork, Brooklyn och Boston är bredden endast 4 f. 8!2 t. Till långsyllar brukas tall, till tvärsyllarne kortanaieller ekträ, som lägges i grus och småsten. Till stensättningen begagnas i allmänhet små, runda stenar (coble stones fältsten) mellan skenorna, ty hästarne gå långt bättre och säkrare på dem än på de stora, och på några ställen begagnas gjutna jernplåtar. Detta slags beläggning finnes på flera gator i Newyork och står utmärkt väl vid lag, bättre än allt annat. The Newyork iron pavementstr. railway comp. beligger hela gator för 1: 66 till 2 rdr pr 3 sv. qvadratfot, då beläggningen motstår trafik med tunga lastvagnar, och för 33 öre pr 3 qvadratfot på gångbanor och dylikt. Bolaget förbinder sig att mot en mycket ringa årlig ersättning hålla gatan i stånd. Spårvägar läggas i Amerika med en förvånande hastighet; 400 fot i dygnet är mycket vanligt, och samtidigt lägges äfven den nya stensättningen. Hvart 7:de år antager man att syllarne behöfva ombytas, och detta beräknas kosta 126,000 rdr pr engelsk mil. Man har emellertid nu börjat införa ett annat system, enligt hvilket man begagnar endast jernskenor af en egen konstruktion, som icke hvila på träunderlag; ett sådant spår skall endast kosta 144,000 rdr pr engelsk mil och 54,000 rår milen att lögga om, efter 25 års förlopp. Det kapital, som erfordras för driften, är mycket betydligt; ty endast i Newyork med 83 engelska mil enkelt spår måste man hålla 2,483 hästar och mulåsnor samt 362 vagnar; i Boston på 33,5 mil 1004 hästar sk TV alla RT AR Pling Få TA LR