Dagens Nyheter – 25 januari 1873, sida 2

bestyra. Jag ska observera den der korgen genom den lilla gluggen mellan er runda arm och ert smärta lif. Clara trädde, rodnande för komplimangen, några steg närmare sjukbädden. Efter en half minut utbrast Emanuel ånyo: Ja, minsann är inte det ett hexeri. En klädkorg, som närmar sig på fyra fötter. Aha! Jag förstår. Vänd er nu hastigt om, mamsell Clara, så ska ni få se huru en klädkorg stegrar sig.6 Men huru snabb än den unga flickans rörelse var, gå öfverträffades den af klädkorgens, hvilken till hennes bestörtning närmat sig ända till verandatrappan. Så mycket hänn Clara likväl fe, att en mansperson kastade sig framstupa på marken och försvann under korgen, hvilken ånyad syntes orörlig. Det är Abdon!4 hviskade Emanuel med ett sakta skratt. Den tjufpojken längtar väl efter sin hurbonde, och har under den der meskeradkostymen lyckats fortskaffa sig ända hit. Fast han är ett par och tjugu år, är han liten och vig som en apa. Bäkert var den sprätthök ni sett smyga här också liten till växten? Ja, det var han, hviskade Clara småleer de och med en halft förstulen blick åt den hemlighetsfulla korgen. CLåtsa inte om att ni sett honom. Han observerar oss från sin lilla utkik derigenom hålet vid handtaget. Men för rit undvika