Dagens Nyheter – 24 januari 1873, sida 2

hvilka innehades af de två försthämda, samt den rotel, hvilken blifvit ledig genom herr presidenten m. m. Tauvons vunna befordran, och då kungl. kammarrättens öfriga ledamöter tillkännagifvit sig ej hafva något emot det uppgjorda förslaget att erinra, lät jag, som ännu icke varit i tillfälle att af egen erfarenhet vinna någon siker kännedom om den större eller mindre besvärligheten för referenten att handlägga de anmärkningar, som vid de olika räkenskapernas granskning i ravisionskontoren kunde uppstå, vid det framlagda förslaget bero, hvarefter herr kammarrättsrådet Carl Printzensköld fick, efier egen begäran, öfvertaga den åt herr kammarrättsrådet Burn ureprungligen ämmade lediga roteln. Under den jemförelsevis kortare tid, som han sedermera skötte roteln, uppstod på densamma icke någon anmärkningsvärd balans af oafgjorda mål. Men då, efter det hans rotel öfvergått till herr kammarrättsrådet Juel, det visade sig att af de berörda rotel tilldelade räkenskaper åtskilliga, såsom elektriska telegrafverkets och jernvägstrafikstatens, hvilka i början varit af mindre betydenhet, för hvarje år tillvuxit ganska mycket i omfång ochi samma mån lemnade allt större utrymme för avmärkningar, blef det småningom allt mera uppenbart, att vid den år 1858 uppgjorda fördelningen den ojemförligt tyngsta lotten kommit att falla på samma rotel; och sedan kammearriättsrådet Juel i början af år 1870 skriftligen inkommit med klagan häröfver, fann jag mig föranlåten att taga frågan om hand och tramlade den 28 januari samma år ett af mig efter gjorda beräkningsr utarbetadt, motiveradt l och af upplysande bilaga åtföljdt förslag till jemnare fördelning af anmärkningsmålen mellan de: tre rotlar, bvilka 1858 års reglering omfattat. Hura denna min åtgärd upptogs, kan inhemtas af kungl. kammarriättens protokoll för sagda dag, men sedan öfverläggning inom kungl. kammarrätten egt rum, utan att dervid något förekommit, som enligt min åsigt borde föranleda till ändring i det af mig uppgjorda förslag, bestämde jag, med begagnande af den i 288 af kungl. kammarrättens instruktion mig tillsgda rätt, att detsamma skulle lända till efterrättelse; hvarefter, till följd af öfverenskommelse emellan hrr kammarrättsråden Juel och Axel Printzensköld, den förstnämde fick, i öfverensstämmelse med sin uttalade önskan, till föredragning emottaga anmiärkningarne vid landsboksräkenskaperna ifrån de län, hvilkas räkenskaper förut varit i sådant afseende indelade på den efter kammarrättsrådet Edman lediga, nu af Printzensköld öfvertagna rotel. Genom denna anordning bereddes kammarrättsrådet Juel utsigt att framdeles vinna en väl behöflig lindring i den alltför tunga börda, som han förut haft att uppbära, men den balans af oafzjorda mål, som uader den förflutna tiden samlat sig på hans rotel, qvarstod dock oförminskad, och då härtill kom att såsom följd af de svåra missväxtår, hvaraf landet varit hemsökt, antalet af fattigvårdsmål och af klagomål öfver för hög beskattning ökades i en föruticka anad grad, blefvo särskilda åtgärder nödvändiga. Sådana vidtogos äfven år 1871, då k. mit, uppå kungl. kammarrättens derom gjorda hemstillan, täcktes bevilja densamma förstärkning af två adjungerade ledamöter och nödig: kanslibiträde, så att kungl. kammarrätten kunde, såvil under vårsom under höstsessionen, arbeta på två divisioner. Härigenom blef, såsom Ii uti eder skrifvelse äfven vitsorden, det riktiga förhållandet emellan arbetet och arbetszrafierna i allmiäahet återstäldt, men det undföll dock hvarken kungl. kammarrättens eller min uppmärksarahet, att vid 1871 års slut å en del rotular funnog många gamla mål, hvilka icke borde någon längre tid få hvila oafgjorda, och att särskildt å hr kammarrättsrådet Juels rotel balansen ef sådana icke var obetydlig, och k. kammarrätten ingick derför i början af år 1872 med en. ytterligare framställniog till k. m:t att äfven vader då förestående vårsession erhålla biträde af en adjucgerad ledamot och att kanslist måtte så förstärkas, som för den ökade protokoilsföringen och för ärendenas exnedierande ansågs erforderligt. Depna framställning vann nådigt. bifall, och som den adjungerade ledamoten, hvilken härefter började tjenstgöra den 13 februari och dermed fortfor till den 15 juni, hufvudsakligen sysselsattes med att föredraga äldre besvärsmål ur hr kammarrättsrådet Juels rotel, och först sedan på denna icke funnos några dyiika mål of äldre datum, än att lika gamla Fådana äfven voro på andra rotlar till finnandeeg, jemväl ifrån dessa mottog eå beskaffade mål till föredragning, kan man giga, att under större delen af förra årets vårsession förstnämda otel hade två referenter. Följden häraf blef jemväl, att, med undanteg af ett år 1871 inkommet besvärsmål, som först den 4 mars 1872 blifvit komplett till föredragning, och hvilket dena 30 oktcber blef med slut afbulpet samt några under år 1872 men före den 5 april inkomna mål, hvilka under afvaktan på infordrade förklaringar eller andra uppplysningar eller i saknad af go öfver avbefallda vittnesförhör ej kunnat andläggas, icke allenast alla före nyssnämda dag inkomna roteln tillhörande besvärsmål samt af senare inkomua sådana mantalsskrifningsmålen och de flesta bevillningsmålen, såsom de angelägnaste, voro afdömda före den 19 oktober, då edert första besök ikangl. kammarrätten egde rum, utan ock att förhållandet med anmärkningsmålen då var så litet oroande, att, såsora nu mera visat sig. vid årets slut icke på rotela funnits