Dagens Nyheter – 24 januari 1873, sida 2

So OVE men så blygt, att man kunde höra hennes rädsla för sin egen fråga. Jag är glad som en lärka, yr som en kalf, törstig som en svamp, och stundom kär som en klockarkatt. En besynnerlig beskrifning, hviskade Clara småleende. Ja, det vill säga, med andra ord, att jag letar upp hvarje solglimt, som gömmer sig bakom skuggoraa i lifvet, att jig kan vara uppsluppet glad, ända till pojkaktighet och öfverdåd, att jag dricker ärligt ut det glas man bjuder mig, och att jag afgudar det sköna i alla deas former och inte minst i ett fruntimmersanlete. År det detta man kallar för ert lättsinnet Ja visst. Jag är rysligt lättsinnig, otäckt lättsinnig. d Ni har då inte heller rätt att ha några vänner. Jag har många, alltför många, men till det mesta bara själafränder gunås. Håller ri af er syster?4 sporde Clara Fransoni, högeligen förvånad öfver sitt eget mod alt så förtroligt samspråka med den farliga menniskan, såsom pastorskan kallade Emanuel, SMycket, mycket! Ja, mer än af de flesta andra fruntimmer. Det hedrar ert hjerta. Tackar allraödmjukast. Doe flesta andra fruntimmer4, yttrade ni,