Dagens Nyheter – 24 januari 1873, sida 2

det tysta djupet. Måhända är min själ för mycket rörlig, likasom hela mitt väsen. Pappa Patrik kallar också mig för kortkarlen, då han titulerar Joachim för bildstoden. Träffande liknvelseri mitt tycke, anmärkte Clara Fransoni småleende. Finner ni mig då så narraktig? Nej, men så der litet för mycket rörlig. Ni förvärrar ert onda och fördröjer er förbättring, säger doktorp, om ni inte är lugaare till bida gBjäl och kropp. Det är då en pligt mot mig sjelf att vara orolig. Hur menar ni? Jag får ju då så mycket längra vara i er närhet. Börjar ni nu på nytt? Om ri talar så der, måste jag be fru Schönberg byta plats med mig. Nej, nej, för allt i verlden! Aftonen är för skön, och min sjölsstämning för ljuflig, för att mina öron som text till den vackra musiken derute skulle få höra moralkakor härinne. Men pastorskan vill blott ert sanna bästa. Och det vill också ni, mamsell Clara! Det är derför ri, som skall omvända mig. Har ri då varit en så stor syndare, herr Minning? Man påstår eå, och ännu har jag inte haft tid att bättra mig. Hvad förebrår man er då:4 sporde Clara,