Edward Bulver Lytton. Telegrafen har hitfört underrättelsen om(denne berömde, engelske romanförfattares död. Född 13805, uppträdde han offentligt såsom skald redan 1826 och utgaf 1828, således vid blott 23 års ålder, en bland sina utmärktaste romaner Pelham. Och ända till hans sista dagar fortfor hans alstringsförmåga, ty ännu en roman af honom, Keneim Chulingly, väntas inom kort utkomma i London. Mellan denna och Pelham, som dock i Falkland hade haft en mindre betydande förelöpare, ligger således ett författareskap, omfattande nära fyra och ett halft decennier och utmärkt af sådana minnesstenar som romanerna Rienzi, Ernest Maltravers, Night and Morning, The Caztoss och äfy novel (öfvers. Lifvet i Eogland) samt skådespelen HKichelieu och The money, hans många andra arbeten att förtiga. Bulwer, romanförfattaren, kan förutsättas vara väl känd af åtminstone de äldre bland den läsande allmänheten, då samtliga hans mera framstående arbeten i denna väg blifvit på vårt språk återgifna, hvadan någon närmare granskning af hans verksamhet såsom sådan här torde vara öfverflödig. Äfven såsom skald ino.n de olika slagen af poesi har Bulwer ådagalagt icke obetydlig talang, men silt bestående litterära rykte har han dock vunnit såsom romandiktare. I likhet med flere andra af Englands litterära män har Bulwer också egt ett visst inflytande såsom statsman. Utrustad med en betydlig förmögenhet, ärfd dels efter fadren, general Bulwer, dels ock 1 synnerhet af modern, Henry Warburton Lyttons dotter och enda arfving, inträdde han tidigt, 1831, på den politiska banan, först såsom representant för köpingen St Yves och sedan för staden Lincoln. Han ansågs egentligen ej för någon parlamentarisk talang, ehuru han stundom uppträdde med väl utarbetade föredrag och ansågs hafva medverkat till parlamentsreformen af 1832, Han tillhörde den tiden Whigpartiet, men ehuru han vid drottning Victorias kröning 1838 upphöjdes till baronet, förblef han dock utan något egentligt inflytande och blef derför vid valet 1841 förbigången. Senare, då hans sympatier fört honom öfver i Torypartiets leder, blef han åter invald i underhuset, denna gång såsom medlem för Herfordshire, och utnämdes under Derbyministören 1858 till statssekreterare för kolonierna, hvilket embete han innehade till dess kabinettet följande år upplöstes. Hans äktenskap med lord Masseys enka, iady Rosina Bulwer, ett ganska begåfvadt fruntimmer, som äfvenledes uppträdt såsom författarinna, var mycket olyckligt och slutade dermed, att lady Bulwer efter ett skandalöst uppträde i Hustings, der hon, kort efter det mannen blifvit utvämd till mini ster, inför en stor samling folk offentligt framställde sina klagomål mot honom, inspärrades på ett dårhus. Att Bulwer sjelf dervid hade mindre skuld, torde bevisas deraf, att deras ende son, Edward Robert, känd såsom diplomat och romanförfattare, vid dessa husliga strider obetingadt ställde sig på fadrens sida. Bulwer gifte sig sedermera med lady Beacons field, och ehuru hon vVar mycket äldre än hennes redan åldrige make, lefde de i ett mycket lyckligt äktenskap. Hennes nyligen timade död har utan tvifvel påskyndat hans. (Till en del efter Aftonbladet.)