Dagens Nyheter – 21 januari 1873, sida 1

Hung maj:ts tal på Rikssalen vid riksdagens öppnande, den 20 jan. 1873. Gode herrar och svenske män! Mera än fem årtionden hafva förflutit, sedan min frejdade farfader uppsteg på den tron, till hvilken Sveriges folk genom fritt val honom kallat. Denna tid har för vårt fädernesland var rit en fredens tid. Ökadt välstånd, lycklig samhällsutveckling och ostörd samverkan emellan styrelse och folk hafva varit dess utmärkande drag. Carl Johan blef svensk, och hans ätt har satt sin ära uti att vara det. I Folkets Kärlek såg stamfadern sin Belöning, och alltmera enstämmigt blifver häfdens vittnesbörd, huru berättigad han dertill varit. Att Rätt och Sanning styrka blef sonens på våra grundlagars ord stödda regeringsuppgift, och det är den förstfödde sonsonens ära att med Lag hafva Landet byggt. Under sin trettonåriga, fridsälla och lyckosamma regeringstid omfattad af sina folks kärlek, har Carl den Femtonde till sin nyss tillslutna graf åtföljts af deras djupa saknad. Med landets sorg vid en folkkär koaungs förtidiga bortgång förenar sig äfven min öfver förlusten af den högt älskade broder, efter hvilken jag i arf tagit Sveriges urgamla tron, och då jag nu, för första gången såsom konung, helsar eder, gode herrar och svenske män, sker det under förhoppning, att I på mig skolen öfverflytta den tillgifvenhet, min företrädare egt, och egna mig det förtroende, som är tronens säkraste stöd. Det första mötet mellan konungen och folkets lagliga ombud är betydelsefullt. Det leder tanken på sjelfva grunden för ett samhällsskick, som, af ålder rotfästadt och genom sekler fortplantadt, än i dag utgör vårt lands styrka och lycka. Sveriges konung och folk, båda medvetna icke blott af sina ilsgen utstakade rättigheter, utan ock af sitt ansvar, skola med. ömsesidig aktning och kärlek värna och bistå hvarandra. Sålunda skall allmänt väl främjas och, med Guds hjelp, våra fäders land äradt och fritt lemnas efterkommande i arf. Föreningsakten emellan Sverige och Norge har knutit ett band, som tiden redan befästat. Ökade förbindelser och ett förtroligare umgänge emellan folken skola underlätta den för båda gemensamme konungens bemödanden att stärka och utveckla denna förening, som utgör en borgen för brödrarikenas sjelfständighet och lycka. Från monarker och statschefer i främmande länder har jag fått emottaga försäkringar, såväl om deras deltagande i vår stora förlust, som ock om deras vänskapliga sinnelag mot mig och de före: nade rikena. Att med alla främmande makter bibehålla och utveckla de så lyckligen bestående goda förhållandena skall blifva föremål för mitt oaflåtliga bemödande. Ju enigare vi äro inom oss sjelfva, ju starkare och mera hedrad blifver ock vår yttre politiska ställning. ;