Dagens Nyheter – 21 januari 1873, sida 1

SCVar det Eremitens gamla instrument? In gen under att min finkänsliga Rosalia ble rädd för det fula skrället; och skulle piano ham till er, fru Schönberg, så skall jag skick: efter mitt nya pianino, för att godtgöra de onda. Men inte är det väl ni, som skull spela eller huru? Vänta litet, hvart togo de tjusande unga flickorna vägen ?X Ånyo uppgaf patienten ett smärtans rop då han försökte vända på hufvudet. Ser ni! Himlen straffar er för att ni tän ker på tjusande flickor och på dansande hästar i stället för på tacksamheten mot er Gud oc skapare. Ni kunde just somna nu, men dess förinnan göra er aftonbön, som ni säkert för gätit på många Herrans år. CNi har rätt, fru Schönberg, men jag hal inte heller haft någon, som påmint mig. CSeså, nu är det nog med snack4, afbrö doktorn. Tag nu in do här rogifvande drop. parna! Så der ja! Sof så den rättfärdiges sömn! I morgon kommer: jag tillbaka. Def lemlästade pianot ska karlarne få bära till instrumentmakaren, som jag ska vidtala å era vägnar. -Det torde bli dyra nöjen i läng. den att rida spärr mot så kostbara hinder. God afton, fru pastorska! Det är en glädje för en läkare att få lemna sin patient i sådana händer.t Doktorn aflägsnade sig tillika med pianokarlarne. Allt blef tyst och stilla, och efter