Dagens Nyheter – 21 januari 1873, sida 1

-— 61 några minuter inslumrade den sårade, tack vare de rogifvande dropparne. Men oron i gumman Schönbergs bröst vaknada nu först till fullt lif. Det var en besyanerlig och elak lek af ödet, att till prestfruns undangömda hem föra just den person, för hvilken hon företrädesvis velat stänga det, den person, för hvars falköga, hon så länge lyckats dölja sina unga dufvor, den person, hvilken välgöraren Joachim mest af alla stadsbor fruktat för, och hvars lättsinne, när det gällde unga flickor, var den fallkomligaste motsats till hans egen renhet och skygghet, Men i gummans ädla hjerta talade menniskokärleken högre än alla betänkligheter, och hade Emanuel varit hennes grymmaste ovän, likavisst som han nu endast var ett mål för hennes ogillande och beklagande, så skulle han, då hans lif stod på spel, rönt samma ömma ombuldande som det, hvilket nu kom honom till del. Efter ett kort och hviskande samtal med de nyfikna flickorna, bad hon dessa gå till sängs så fort som möjligt, medan hon likväl för att vara närmare den sjuke utbytt gofplats med den äldre af systrarna, som hänvisades till soffan i salen. 4Sof godt, mina snälla flickor! önskade pastorskan, i det hon vänligt klappade sina skyddlingars) fina kinder; och innesluten i era oskuldsfulla böner också honom derinne,