Dagens Nyheter – 20 januari 1873, sida 2

Riksdagen öppnas i dag af konungen å rikssalen i Stockholms slott. Det förberedande sedvanliga öppnandet försiggick emellertid i kamrarnes samliogssalar i förrgår, då representanterna voro kallade att sammankomma kl. 10 f. m. Såsom vi förut omnämt, har första kammaren fortfarande samma ålderspresident som under de föregående 7 riksdagarne, hr Sprengtporten, hvaremot i andra kammaren denna värdighet efter den bortgångne hr Lars Johan Hierta innehafves af hr J. 4. Gripenstedt. Det tal, hvarmed hr Sprengtporten helsade första kammaren, hade följande lydelse: Mine herrar! Sedan vår gista sammanvaro har inom vårt land mycket förändrats; ett har likväl icke skiftat, och detta är: svenska folkets trofasta tillgifvenhet för sitt konungahus, hvilken framträdde lika oförställdt och varmt i dess djupa sorg vid en älskad konungs timade bortgång som i de förtröstansfulla tänkesätt, hvarmed det helsat hans höge efterträdares uppstigande å de troner, som i mer än ett balfi årbandrade, under ärofulla och lyckosamma tidstöijder, innehafts af hans ätt och städse omgärdats af tvenne förbrödrade folk3 kärlek och tacksamhet. Inför tilldragelser, som beröra nationernas innersta lif, förblekna alla andra föremål, hvarför, och sedan jag hemburit en gärd af vår vördnad till ett stort minne och uttalat de förboppningar, som hägra för oss alla och trognast afspegla sig i de löftesrika ord, eom vår konung inlagt i eitt valspråk, jag nu öfrergår till mitt åliggande för tillfället, att i stadgad och sedvanlig ordning inleda denna högt ärade församlings öfverläggningar vid denna rikedag. Till andra kammarens ledamöter yttrade hr Gripenstedt följande: Mine hertar! Då jag lär vara inom kammaren den ledamot, som bevistat det största antal riksdsgar, åligger det mig enligt riksdagsordningen att, intill dess talmän blifvit för kammarea utnämde, derstädes föra ordet. Fastän grunden till detta prerogativ sålunda icke egentligen innefattar någon anledning till glädje — ty ingen lär väl just med nöje påminnas om tilltagande ålder och aftagande krafter — så utgör det likväl för mig en tillfredsställelse att i denna min egenskap af ålderspresident få tillfälle framföra en välkomsthelsning till denna högt ärade församling, hvilken nu för första gången sammanträder för att rådpliga och besluta om landets angelägenheter. Sedanrepresentationsreformen infördes, är detta den tredje gången som nya val egt rum till den afdelning inom representationen, hvars bestimmelse det i främsta rummet måste vara att, såsom utgången från landets alla-särskilda delar, uttrycka dessas bebot och önskningar. Att vid sådant förhållande en större eller mindre omvexling af personer vid valet förekommer, tillhör således gjelfva sakens natur och torde derför ej heller böra anses såsom någonving mindre önskvärdt. Det gemensamma arbete, som förestår oss kommer utan tvifvel att taga alla goda krafter fi anspråk; men liksom det onekligen är lättare stt bevara en sak, som man eger, än att först förvärfva densamma, så böra vi äfven tacksamt erkänna, att våra bemödanden för ett älekadt fosterlands lycza och förkofran underlättas af gynnsamma omständigheter. hvem kan neka, att vi befinna oss i lyckliga förhållanden! Hvar är det land, hvars ställning vi skulle ha skäl att vilja utbyta mot vår egen? Hvar finnes det folk, som, sktadt af andra och utan tvifrel berättigadt till en sådan aktving, mera lugnt och ostördt kan arbeta på sin såväl andliga som materiella förkofran i alla riktningar? De yttre politiska stormarne skola — vi böra kunna hoppas det — lemna 0ss oberörda, och några anledningar till svårare förvecklingar i våra iore förbållanden finnas, lyckligtvis, pumera ej heller. Vi ha nyligen sett ett omval till denna kammare försiggå utan något spår till den oro och rörelse, som en dylik åtgärd så ofta framkallar i andra länder; och en annan tilldragelse af ännu långt större betydelse, som ej sällan inom andra stater åföljes af svåra politiska skakningar, nämligen att en ny konung bestigit tronen, har här egt rum, utan att medföra någon annan påföljd än väckandet af en allmän sorg och saknad vid bortgången af en konung, som förstod att vinna sitt folks kärlek och tacksamhet, samt af glada, tillitsfolla förboppvingar i afseende å den framtid, som förestår. Och i denna tanke om en ljus och lyckosam framtid för ett älskadt fosterland finna vi ju alla ett föreningsband sins emellan, så att, äfven om våra åsigter i ett eller annat fall för öfrigt skulle dela sig, vi likväl med samma varma känsla kuona förena oss i en gemensam önskan, att Gud må bevara konungen och fiderneslandet a Det protokoll, som förts vid den inför ju stitiestatsministern, med biträde af tre tull mäktige i riksbanken och tre i riksgäldskontoret, verkställda granskningen af de nyvalda riksdagsmännens fullmakter, delgafs båda kam: rarne och befanns mot detsamma intet skäl tll anmärkning liksom icka hallar nåson full