Dagens Nyheter – 20 januari 1873, sida 2

oo OR Men hvarför är han så tyst, då hans röst är så mild och vacker, och då han uttrycker sig så vältaligt, när han någongång så vill?X sporde Eleonora, i det hon nyfiket flyttade sin stol litet närmare sin värdinnas. CHvyarför? Hvarför? — Ja, så frågar hela staden, och så frågar hela hans slägt.4 Samtalet afbröts nu af några karlröster, som i företugan sporde tjenstflickan om portnyckeln, för att öppna den stora gammalmodiga ekporten, hvars mindre öppning var otillräcklig för det piano de medbringade. De båda flickorna sprungo upp från bordet i glädjen öfver den musikaliska gästen, som de så otåligt afbidat hela dagen. KVi ha gjort försök att ställa pianot på längden och på en bår, förklarade förmannen bland de fyra bärarne, men det gick inte för sig ändå att få inet genom lilla porten. Dörren här är mycket bredare, så här går det geschvindt; och att bära det på kant går illa, då det ena af våra hängslen sprungit af på vägen. Få vi bara nyckeln så blir det regalt och bra alltsammans.4 Men medan pastorskan och hennes tjenstflicka anskaffade nyckeln och öppnade förstugudörren på vid gafvel, trängdes de förtjusta systrarna i ett af salsfönstren, för att i månskenet betrakta det efterlängtade instrumentet, som stod öfvergifvet på sin bår nästan midt på den ödsliga och föga besökta bakgatan, medan samtliga bärarne sysslade