Dagens Nyheter – 20 januari 1873, sida 1

trån den öfverdådige ryttaren som från det sargade instrumentet gjorde de båda andra hästarne ett plötsligt helt om! och tvingade sina herrar till en ofrivillig parforceridt ett långt stycke tilbaka på samma väg hvarifrån de anländt. Bärarne skyndade fram, för att hjelpa den nödställde och befria honom från det uppskrämda ädla djuret, som förgäfves ansträngde sig att åter komma på benen, Da båda åskådarinnorna, som från fönstret åsett olyckshändelsen, voro halfdöda af förskräckelse; men tack vare gamla prestfruns rådighet och de bisprivgande bärarne, som, puttrande öfver öknamnet drummelX, utöfvade sitt kärleksverk, lyckades man befria ryttaren från sitt lifsfarliga läge och försigtigt inbira honom, den rumera medvetslöse, i fru Schöcbergs bostad. Medan on af pianobärarne, som igenkänt både hästen och dess egare, förde den förre nästan oskadad till sitt i stadens andra ända belägna stall, skyndade en avnan efter läkare och fältskär. Vete hin håle säkert hvem han är, förrn mati får tvätta blodet från hans ansigte. Men om han kalla mej för drummel, så kan jag kalla honom för en galning, så ä det qvitt. Men si instrumentet ska! han då betala, om han ock ska sälja hästen för omaket. Det var den så ohöfligt replikerade varharen för Cpejanot, som höll denna monolog, medan pastorskan baddade den vanmäkiiges